Om varför katt?
Min morföräldrar hade alltid en katt, vad jag kommer ihåg hette de alla Snurran. Den första katten jag umgicks med var Snurran år 1955. Vi tillbringade en sommarmånad varje år i Hallingeberg utanför Västervik där de bodde. Katten kom och gick som den själv tyckte. Hon var förtjust i sällskap men också en enstöring. Ingens ledare, och ingen var ledare över henne.

Om början
Felisia föddes den 25 september 1991, dotter till Tissel och fader okänd. Hon var som alla kattungar, ett charmerande litet yrväder. Jag var i början ovillig att ta henne, man blir alltför bunden av ett husdjur. Men jag är mycket förtjust i katter, och till slut undrade jag när vi skulle hämta henne. Hon tyckte nog det var spännande, hon satt i bilen på vägen hem och tittade intresserat ut genom fönstret.

Om jakt
Vi tränade henne i att jaga. En papperstuss blev som en mus som vi kastade, hon hoppade högt efter den. Till slut blev hon så skicklig att hon aldrig missade att fånga den. Hon blev också en duktig jägare, och som de flesta jagande huskatter ville hon alltid visa upp fångsten och få beröm. I sina bästa period kom hon in flera gånger per natt och väckte mig med ett jam. Vaknade jag inte gick hon ut, för att åter gå in med en smäll i kattluckan och ett ännu ljudligare jamande. När jag berömt henne tillräckligt gick hon till sin plats i köket och åt upp musen eller sorken. En gång kom hon hem med en levande kanin, hon hade mycket besvär med att få den genom kattluckan. Sedan skulle jag och hon leka med den, men jag blev arg och släppte ut kaninen, som såg oskadd men skakad ut. Hon förstod att jag inte tyckte om att hon tog fåglar, så dem kom hon inte hem med. Hon tog fåglar ändå, jag såg flera gånger hur hon lurade på dem och med ett språng knep en innan den märkte vad som hänt. Sedan försvann hon med sitt byte, för att komma tillbaka nöjt slickande sig om nosen. Jag kunde inte låta bli att vara imponerad av hennes skicklighet. En granne undrade förundrad över att det inte fanns några möss i området längre.

Om mat
Hennes favoritmat i övrigt var skaldjur, framförallt räkor. Det fick hon vid festliga tillfällen som högtider och födelsedagar. Hon kände på sig när det vankades. Jag tinade dem i ljummet vatten i diskhon, och hon satt på kanten till diskhon och väntade. Tog det för lång tid gav hon sig ner vattnet och försökte öppna påsen de låg i. Hon till och med accepterade avmaskningsmedlet som jag ibland blandade upp med räkorna. Annars stenvägrade hon allt annat jag försökte blanda medlet med. Någon gång fick hon hummer, då blev hon salig! Annars åt hon det mesta, men kunde helt plötsligt avsky något som varit gott. Ett känt märke för burkmat bytte etikett på burken. Enligt företaget hade inget annat ändrats, men hon vägrade äta mat från burkar med den nya etiketten. Så länge jag kunde få tag i den tidigare varianten åt hon av dem.

Om fertilitet
Katter är promiskuösa, så även Felisia. För att katter inte ska översvämma världen är det bästa att sterilisera dem. För honkatter är det besvärligt, man operar bort alltihop. Hon fick en kull. På själva julafton satt hon med tre stiliga beundrare utanför dörren. De sjöng så vackert för henne. Det var svårt för henne att välja, så hon valde alla tre. Det var enda nyttan man kunde ha av hannar enligt henne, i övrigt var hon en revirhävdande katt som körde bort främmande katter. Två månader efter julafton födde hon. Sedan var det upp och ner i huset ett tag. Därefter blev hon kastrerad. Sitt revir hävdade hon ändå. Fast när det kom grannar med katt blev de accepterade men de fick inte komma för nära.

Omgivningen
Hon var engagerad i vad som hände med hennes jaktmarker. För många år sedan var det en stor diskussion om en moské och en schaktmassedeponi på hennes bästa jaktmarker. Det kom en enkät från kommunen, hon skrev ner sina synpunkter med riktigt jordiga tassar "rör inte mina jaktmarker!" tror jag hon skrev, och jag skickade in enkäten. Inte hjälpte det, deponi blev det. Däremot blev det inget av med en moské, då byggde man studentlägenheter istället. Man kan ju "inte bygga för familjer så nära en motorväg", var en motivering för moské eller studenthus. Hon var lyckligtvis rädd för bilar, jag tror inte hon gick ända bort till motorvägen. Med åren blev hon också rädd för nyårssmällandet. Första åren verkade hom mest fascinerad och satt i fönstret och tittade ut på raketerna. De sista åren låg hon längst in under sängen.

Om påsken
Påskris med fjädrar tillhör påsken. Hon var aldrig nöjd med hur det var dekorerat eller placerat. Fjädrarna var bara något som skulle plockas ner och sedan användas som byte i jaktträningen. Sedan skulle allt sättas ihop igen och proceduren upprepas. Något vatten fanns därför aldrig i vasen som riset stod i. Förutom påskriset och tomtarna till julen var hon mycket noga med att inte röra något. Inga vaser eller blomkrukor åkte någonsin i golvet. En katt kan verkligen konsten att ta sig fram helt ljudlöst och utan stöta till något, om den verkligen vill.

Om julen
Julen var en rolig tid. Jag har som sed att placera ut ett antal småtomtar här och där. Efter julen hittade jag dem på andra här och där ställen. Felisia tyckte om att jaga dem, men hade inte riktigt klart för sig att man ska sätta tillbaka dem där hon tog dem. Under året som följde kunde jag sedan hitta en tomte på de mest konstiga platser och några i ett något tilltygat tillstånd. En del återfanns aldrig. Det var bara att skaffa nya. Något roligt ska man ha till jul.

Om veterinärbesök
Hon blev med åren äldre, och tyckte bäst om att gå mellan sovplatserna och maten. Men hon verkade vital och frisk för sin ålder, vad jag tyckte och även enligt veterinären som tittade till henne när det var dags för den årliga vaccinationen. Hon blev också allergisk mot något, och jag tog henne till veterinären för att försöka förstå orsaken. Men vad hon var allergisk mot fick jag inte reda på, men det blev bättre när hon fick färre räkor. Veterinärbesök var alltid spännande, ofta uppstod det blodvite på veterinären. För att ta tandsten och blodprov fick man söva henne, eller så blev det ingen undersökning. Men frisk var hon i övrigt hela tiden. Därför var jag inte förberedd när jag tog henne till veterinären för att hon tappat lite aptit och var hängig.

Om slutet
Hon hade fått vatten i lungorna. Felisia avlivades den 7 februari 2008 på grund av hjärtsvikt. En hemsk dag i mitt liv. Hon har sin sista vila under sitt klätterträd. Sorgen är stor, men minnet och glädjen av sexton fina år med henne är större. Hon brukade möta mig i dörren eller ute på gången nästan varje dag när jag kom hem, och följde med på kvällspromenaden. Även grannens katter kom ofta och mötte. Nu har de flyttat. Det är tomt. Vaktmästaren klagade över att det är så mycket med möss i grovsoputrymmena.

Den 28 oktober 2009 avlivades Felisias kvarvarande dotter. Nu är de borta allihop. Känns vemodigt.

Kattluckan
Hösten 2012, fyra och ett halvt år efter det Felisia dog, har jag tagit bort hennes kattlucka och satt dit fönstret igen. När Felisia kom 1991 gjorde jag en trävägg med en kattlucka i och satte istället för fönstret vid dörren. Det blir nog ingen på katt ett tag, även om en katt är självständig, så kan man inte vara borta en längre tid. Man blir bunden. Kanske jag kan ändra mig när man blivit pensionär. Trots att tiden gått så kändes det vemodigt, och minnena av katten dök upp.

Om det finns ett liv efter detta, och jag får välja så är det frestande att vara huskatt hos en kattälskande familj, där man kan komma och gå som man vill, och med natur runtomkring. Ett kattliv.

Om Kattbilder
Den andra bilden jag tog med min digitala kamera var på Felisia, för en gångs skulle poserade hon. Hon tyckte nog att det var intressant med den nya tekniken. Efter den bilden ville hon inte ställa upp mer. Jag tycker det är svårt att fotografera katter, de är inte särskilt samarbetsvilliga. Antingen är de så nyfikna på vad man gör så de omedelbart slutar med det de gör och kommer fram till mig, eller så försvinner de snabbt. Jag har ett galleri under Kattbilder med bilder jag ändå lyckats ta.

På en fjällvandring träffade jag en holländsk fjällvandrare som också är kattälskare. Hans kattbilder kan ses här>>>.