Apsley Cherry-Garrard var en av medlemmarna i Scotts polarexpediton 1910-13. 1922 kom boken "The Worst Journey in the World" ut. En bok full med berättelser, anekdoter, målande beskrivningar av resan dit med fartyget Terra Nova, naturen, vetenskapen, livet på antarktis, och framförallt om alla strapatsrika upptäcktsexpeditioner. Målet var inte bara att nå sydpolen, huvudsyftet var i stort sett vetenskapligt. Vackert berättat utan förskönande eller överdrivna beskrivningar. Ofta med utdrag ur egna och andras dagböcker.

"The Worst Journey" syftar på en fem veckors vinterutflykt, i ständigt mörker och kyla, över glaciärer med stora sprickor till Cape Crozier för att hämta kejsarpingvinägg. En berättelse bättre än någon äventyrsroman. Han och två kamrater, Bowers och Wilson, ger sig av.

Framme slår de upp tältet och har sina förnödenheter i det, de bygger en igloo åt sig själva. Med stor möda hämtar de fem ägg från pingvinkolonin en halvmil bort. Sedan blir det en våldsam snöstorm. Tältet blåser bort, taket på igloon rasar. Två dygn ligger de översnöade i sina sovsäckar, utan mat, de överlever genom att dricka snö som smälter av deras kroppsvärme, sjunger sånger och skämtar. Sedan avtar stormen. Mirakulöst nog hittar de tältet, utan tält ingen återvändo, och det mesta av utrustningen, och kan återvända. Två ägg går förlorade.

Varför var det så viktigt med dessa ägg? Embryona trodde man skulle visa hur reptiler utvecklats till fåglar. När han till slut (Bowers och Wilson dör senare med Scott) kunde lämna över äggen till Naturhistoriska museet för undersökning var ingen intresserad längre. Beskrivningen av mötet mellan "Heroic explorer" och "Person of importance" är härlig.

Scotts expedition slutar med döden för Scott och hans "polar party". I förväg och under vägen lades depåer av förnödenheter upp, att ha på återfärden. I detta arbete deltog flera "party" som efterhand återvände till basen. Under en av dessas återfärder fick en deltagare skörbjugg och kollapsade. Kort om mat, man kunde inte fortsätta, en person fick gå 56 km under 18 timmar efter hjälp utan egen mat och egentlig utrustning, medan en person stannade hos den sjuke. En snöstorm försenade hjälpen.

Efer en lång mycket besvärlig vinter startade man, där Apsley deltog, en "Search journey" efter de döda. Man fann tre av de fem 18 km från den stora depån av förnödenheter. Man fann deras dagböcker, som återges och som bl.a. beskriver deras sista tid, som helt utslitna (man drog slädarna med utrustningen själva), dåligt med mat, inget bränsle (det hade troligen avdunstat ur behållarna när det legat i depåerna), förfrusna, och snöstorm.

Massor av andra expeditioner, upplevelser och händelser beskrivs på ett medryckande (dvs jag kunde leva mig in i hur de hade det) sätt. Otroliga strapatser. Svårt att slita sig från boken. Jag har suttit många timmar på caféer och läst den djupt koncentrerad.

Han var nog rätt less på sydpolen, det sista kapitlet heter "Never again". "I never want to see the place again" skriver han i sin dagbok när de till slut blir hämtade av Terra Nova, troligen plågad av strapatserna. Han försöker besvara varför det gick fel. Han ger också råd om hur man ska utforska antarktis, med baser, isbrytare (deras Terra Nova var inget vidare skepp), flyg, utan territoriella anspråk.

Boken är av National Geographics rankad som nummer ett av alla upptäcktsresandeböcker.

Läst: november - december 2013
Sidor: 600 + introduktion + förord
ISBN: 978-0-099-53037-4 (Vintage classics, utgiven 2003)

Wikipedia om Apsley Cherry-Garrard
National Geographics: The 100 Greatest Adventure Books of All Time