13 juli 2012: Går av tåget i Svarte väster om Ystad. Går ner till stranden, där det är nästan folktomt. Följer stranden västerut, förbi en av vågorna fint slipad sten, och uppför slänten till en klippt gräsyta. Där ligger Disas ting, en rektangulär 30 meter lång och 16 meter bred stensättning av oklart ursprung. Enligt traditionen höll en "Jungfu Disa" ting här. Man har i stensättningen  funnit ett kullerstenslager innanför den med utspridda brända människoben, daterat till äldre järnåldern århundradena runt Kristi födelse. En annan tolkning är att det är resterna av en långdös från yngre stenåldern 3300 f.Kr.

Stenarna ligger utmed vägen genom Svarte, och med havet på andra sidan. Havssidan är nästan komplett och med höga stenar. Landsvägssidan är glesare och med lägre stenar. Västra kortsidan saknas. De räta linjerna är nästan perfekta. Vilar mig en stund med en sten som ryggstöd. Går sedan ner till stranden igen.

Inte så folktomt längre, folk badar från bryggan. Jag går österut, hoppar över Svartåns utlopp i havet. Plask! Inte riktigt över, landar i vattnet och sjunker ner i sanden. Plurrar. Kommer fram till ett fårstängsel och en rickig stätta. Undrar om man kan gå vid havsbandet in till Ystad? Inte idag, vänder, vadar denna gång barfota över Svartån. Tar ett kort och svalkande bad. På stranden har någon med stenar gjort bokstaven U och ett hjärta. U som Ulf, dvs jag. U älskar vem? Fortsättningen är inte ifylld. Dags att ta tåget hem. Hinner med en glass i pizzerian vid stationen.

Karta