1 december 2013
Tar tåget till Gantofta. Går vägen söderut i Gantofta. Möter ett par med hund och frågar dem om det finns en stig till sliprännorna. Nej, det är nog bitvis besvärligt att gå, blött och hål. Bäst att gå landsvägen. Jag går ändå en bit utmed åkrar och fält. Med lite vilja kan man kanske gå där. Tar landsvägen, gör ett besök hos Gantoftadösen.

Cirka en kilometer söder om Gantofta är en smal grusväg österut, med en kringla och skylten "sliprännor". Efter regn och åkerbruk är vägen blöt och lerig. I dess ände är en skogsdunge och en liten plats för att parkera. En stig går in i dungen, en skylt berättar om sliprännorna. Slutsatsen är att man inte vet deras ursprung, när och varför. Men av människor måste de vara gjorda. Liknande rännor finns på fler håll, bland annat i Viken norr om Helsingborg och på Gotland.

Följer man stigen några meter är en trappa ner i en bäckravin. Trappan slutar vid en sandstensvägg full med sliprännor. Kallas så för en teori om att rännorna uppkom när man slipade verktyg och vapen. Även den utskjutande över delen är full med rännor. Alla är horisontella och med en form som om ett hjul gjort dem. Det är blandat med klotter av yngre datum. En kort bit bort på stigen är en mindre vägg med rännor. Antagligen finns mer som täcks av jorden. Över stigen ligger fallna träd.

Jag går upp och följer markvägen utmed ravinen ner till järnvägen. Hoppas kunna gå tillbaka därnere. Det är rejält blött med surhål. Taggtråd hindrar passage. Går tillbaka till sliprännorna och äter lunch. Ställer mig sedan ovanpå klippan med rännorna och ser ut över bäckdalgången. Man kan nog ta sig upp på andra sidan och följa kanten av fälten. Ryggen smärtar, gör ont när jag går. Jag väljer det säkra och går landsvägen tillbaka till stationen i Gantofta.

Karta