9 september 2011: Till Hallamölla går en smal grusväg, det går inte att mötas på den. Det är en populär utflyktsplats, det finns en rätt stor parkering. Här är en vattenmölla, som var i bruk med att mala säd fram till 1949. Har funnits en mölla på platsen sedan medeltiden. Den fungerar fortfarande och förevisas någon gång på sommaren. Det är en vacker korsvirkesbyggnad. Fallen i Verkaån räknas som Skånes högsta vattenfall vad gäller total fallhöjd, totalt 23 meter uppdelat på ett antal mindre fall. Strax nedströms av huset är en knappt synlig stig ner genom grönskan till kanten av ån och fallet invid huset. Uppströms leds vattnet från ett annat fall i en ränna in i husets kvarn. Ett kvarnhjul har rollen som rastbord. Jag sätter mig på klipporna och äter lunch med vattnets forsande och dess ljudkullis som sällskap. En gul fågel far förbi. En forsärla? Hann inte med.

Längre uppströms är det översta fallet, inte så högt. Där är en bro över till andra sidan. Ån är stilla uppströms från bron. Vandrar på stigen i skogen på andra sidan för att hitta någon bra vy. Inte lätt med all grönskan. Fler än jag som letat, stigar går hit och dit på branten ner till ån. Idag är det bara jag här, fel inte helt ensam, ser nu en man på andra sidan vid huset. Går över bron igen. Längre nedströms huset tycker jag mig se en stig genom grönskan. Jodå, man kommer ner till ån, varifrån man ser det nedersta fallet, därefter fortsätter ån lika lugnt som den kom.

Karta