20 juli 2014
Parkerar vid Adam och Eva, kalkstensugnarna vid Bjärsjölagårds slott. Här brändes kalken som bröts i stenbrottet sydost om slottet. Går landsvägen österut efter slottet är en smal väg söderut till stenbrottet. Vägen spärras av en bom. Finns plats att ställa en bil vid vägens början.

Stenbrottet innehåller spår från 420 miljoner år sedan då Skåne låg vid ekvatorn strax under havsytan, med en hel fossil inbakade. Går upp på kullen väster om grillplatsen. En skräpstenshög från brytningens tid. Marken är stenhård, inga framträdande fynd, lyckas få loss några stenar med spår.

Går stigen bakom grillplatsen genom skog till kalkstensväggen. Letar bland lösa stenar. Grönska, dammen, klippvägg, en vacker helhet. Högst upp hänger klippor ochträd ut. En viss rasrisk är det nog. Gör några fynd, en armfoting?

Återvänder till den öppna platsen. Sitter under skuggan av ett träd och äter lunch. Njuter i det fina vädret. Ett cyklande par "stör" i idyllen.

Från parkeringen vid Adam och Eva går en grusväg till Beritzholm, resterna av en fornborg. Går dit och dricker kaffe på maten på slänten mot det som var vallgraven. Njuter i det fina vädret.

Det är varmt, avslutar med ett dopp på badplatsen vid östra Vombsjön. Parkeringen är nästan full.

25 december 2011: Jag har ställt bilen vid kalkugnarna Adam och Eva nära Bjärsjölagårds slott, och går längs landsvägen österut mot kalkbrottet. Efter några hundra meter leder en smal, idag lerig, väg söderut in i skogen. Den slutar vid en öppning vid det vattenfyllda kalkbrottet. Redan under medeltiden lär man har brutit kalktsen till kyrkbyggen, kalk ströddes över lik efter epidemier för att hindra smittspridning. På senare tid, årtiondena omkring sekelskiftet 1900, bröts kalksten i större skala till kalkugnarna vid slottet. På andra sidan vattnet stupar det brant ner mot vattnet. Väggen är sågtandad.

Följer en stig medurs som jag hoppas ska ta mig runt brottet. Den tar mig in i skogen, på en gångbro över en djup ravin. Uh, jag får lite svindel. En stätta leder in till en parkliknande skog. Ett stängsel hindrar mig från att gå fram till kanten av kalkbrottet. Tillbaka över stättan, följer stängslet fram till kanten. Det är brant ner och trångt mellan stängsel och kant. Träd håller sig desperat kvar. Vågar inte gå vidare, tänk om det rasar och jag ramlar ner? Jag skulle sjunka som en sten. Ingen vet att jag är här, ingen skulle sakna mig på ett bra tag. Skulle ligga kvar och bli ett fossil bland andra som lär finnas här. Kalkstenen bildades av ett rev i havet för drygt 400 miljoner år sedan. Går tillbaka in i parken.

Följer stängslet, det är nerböjt vid ett ställe. Kliver över det. Lika brant och trångt här. Verkar vara ett överhäng. Håller mig försiktigt på min kant och tittar ned utmed stupet. Vågar inte gå här så nära. Kliver tillbaka och försöker hitta en väg runt brottet, inte uppenbart att det går så lätt, så jag återvänder varifrån jag kom. Följer istället vattnet till brottets andra ände. En blöt stig genom skog och jag står vid klippväggen. Träd hänger ut över kanten. Letar en stund efter fossiler, hittar inga. Dags att ta sig hem.

Karta