26 oktober 2014:
Fossilletning
För 500 miljoner år sedan låg Skåne under djupt vatten.
Vid Andrarum femtio meter.
Lätta lerpartiklar transporterades långa sträckor innan de
sjönk till botten.
De bildade det skifferlager som idag kan ses i Andrarum
där resterna av alunbruket ligger.
Ställer bilen på parkering innan bron över Verkeån
vid kaffestugan.
Höstfärger omger dammen invid gången som går
det gamla fabriksområdet.
Förbi magasinet, strax efter är en stig till höger in till
en dansbana och en skiffervägg.
I skiffret kan man hitta bitar med fossil av trilobiter.
Trilobiterna ömsade skal och det är mest skaldelar man kan se.
Passerar en liten våtmark för att komma till skifferväggen.
Nedanför klippväggen ligger lösa skifferbitar.
Går försiktigt och letar bland bitarna.
Höstlöven ligger som glödande kol på det mörka skiffret.
På några bitar kan man se centimeterstora fossiler.
Spännande tanke att dessa små varelser levde här för 500 miljoner
år sedan.
Tillbaka till nutid.
Lunch på bänkarna på kullen intill.
På andra sidan kullen är en dansbana.
Halt på golvet efter regn.
En kort svängom.
Går vägen till resterna av pannhuset.
Tillbaka över de röda slagghögarna.
Strax innan magasinet är en bro över Verkeån.
En bäck faller utför sluttningen.
Tar kaffe vid dammen ovanför.
2 september 2012:
Dagbrotten
Ställer bilen på parkeringen i
närheten av Kaffestugan Alunbruket. Här fanns en
gång ett alunbruk som på sin tid var Skånes
största industri. Det grundades 1637 och blomstrade på
1700-talet under Christina Pipers ledning. Hon lät uppföra
Christinehofs slott, som ligger någon kilometer väster om
bruket. När man under 1800-talet kunde framställa alun
på kemisk väg minskade brukets betydelse och det lades
ner 1906. Det var en besvärlig process att framställa
alun, som mest arbetade 900 personer på bruket. Alun, ett
salt, användes som medicin, färgning och garvning. Det
utvanns ur alunskiffer. På en kilometers vandring österut
kan man idag se flera spår av verksamheten.
Vid parkeringen är en damm, misstänker att det kan vara
ett vattenfyllt dagbrott. Går österut på en
grusgång, förbi en vit byggnad som var ett magasin till
bruket. Viker man av söderut kommer man till en dansbana,
på 1800-talet fanns den vid slottet men flyttades senare hit.
Inte för att jag ska dansa, det kan jag inte, utan här ser
man en skiffervägg. Resterna av ett av skifferbrotten. Skiffret
bildades för 500 miljoner år sedan, och det ska finnas en
hel del fossil. Letar bland bitarna som ligger nedanför
väggen, ser inga. Studerar den branta väggen,
klättrar upp en bit. Hittar fortfarande inget.
Antagligen för att jag inte riktigt vet vad jag letar efter.
Jag
återvänder till grusgången.
Norr om gången ligger flera slagghögar, röda av
bränt skiffer. Det som blev kvar efter framställningen.
Mellan högarna syns rester efter bassänger där alunet
lakades. Luten rann i rör ner till pannhuset där det
kokades. Ruinen efter pannhuset finns i den östra änden.
Se mitt tidigare besök längre ner här på sidan.
Från topparna av högarna har man fina vyer över
området. På högarna blommar ljungen. Får
betar markerna. De ser fredliga ut, det senast fåret jag
stötte på var bokstavligt, jag vågar mig vidare i
hagen.
Vid pannhuset vänder jag. Strax innan magasinet är en stig
genom hagen till en bro över Verkeån. En stig går
därifrån till Skåneledens vindskydd. Står en
bil där och en eld pyr. En familj har övernattat och
hoppas nu på fiskelycka i Verkasjön hundra meter bort.
Det är lunch för mig också, men den tänker jag
äta på Kaffestugan Alunbruket.
Hundra meter norrut från parkeringen ligger några hus
från bruksbyn. I en korsvirkeslänga är Kaffestugan
Alunbruket, jag går dit för lunch.
Karta
2/5 2010:Pannhuset
Vandrar Skåneleden från Heinge strövområde, kommer fram
till en damm.
Kasar nerför
slänten mot dammen. Gäss skränar och lyfter. Kommer
till ett stängsel som spärrar leden. Jag är framme vid
ruinen efter pannhuset vid
Andrarum alunverk, strax öster om Christinehofs slott.
Måste kliva över en mur och runda verket.
Det är avspärrat p.g.a. rasrisk står det på en
skylt. Konstigt att spärra leden på det viset.
På ena sidan är något som liknar en avsats som man kan
gå ut på för att få en överblick. Detta är
ett stycke skånsk industrihistoria. Här utvanns alun ur
skiffer med start 1637 och fram till 1906. En arbetssam och till slut
inte särskilt lönande procedur. Alun användes till
färgning, garvning, och limning av papper, läser jag på
informationsskyltarna. Lär också fungerat som medicin mot allt
möjligt. Stenmurar och slagghögar är vad som finns kvar.
På den södra muren är något som troligen är
en korsvirkestimra. Framför den finns byggnaden med saffianskar,
kistor i vilka alunluten kistalliserades, efter det att det kokats in i
pannorna. Ett hål i marken är kanske en källare?
Några lämningar har okänd användning. Mot
väster ligger stora slagghögar, det som blev över.
Går upp på en av dem. Längre bort syns
magasinsbyggnaden där förnödenheter förvarades.
En skåneledsskylt pekar till Heinge, men inte varifrån jag
kom. Leden är nog omlagd.
På vägen intill parar sig två paddor. Hannen har det
bra, honan bär honom på ryggen. Hm, ser mig om, men ser
ingen hona som kan bära mig tillbaka till bilen vid Heinge
strövområde.
Jag får gå själv. Tar landsvägen förbi Andrarums kyrka.
Hemkommen försöker jag lära mig mer om vad de olika
delarna av verket användes till, det var inte klart för mig från
informationsskyltarna.
Skåneleden: Knösagården - Alunverket
Alunbruket - en presentation
Karta