Andrarums alunbruk
ruin, dagbrott, och slagghögar efter en skånsk industriepok 1637-1906 med utvinning av alun. Strax öster om Christinehofs slott. Skiffervägg med fossil.

26 oktober 2014: Fossilletning
För 500 miljoner år sedan låg Skåne under djupt vatten. Vid Andrarum femtio meter. Lätta lerpartiklar transporterades långa sträckor innan de sjönk till botten. De bildade det skifferlager som idag kan ses i Andrarum där resterna av alunbruket ligger.

Ställer bilen på parkering innan bron över Verkeån vid kaffestugan. Höstfärger omger dammen invid gången som går det gamla fabriksområdet. Förbi magasinet, strax efter är en stig till höger in till en dansbana och en skiffervägg. I skiffret kan man hitta bitar med fossil av trilobiter.

Trilobiterna ömsade skal och det är mest skaldelar man kan se. Passerar en liten våtmark för att komma till skifferväggen. Nedanför klippväggen ligger lösa skifferbitar. Går försiktigt och letar bland bitarna. Höstlöven ligger som glödande kol på det mörka skiffret. På några bitar kan man se centimeterstora fossiler. Spännande tanke att dessa små varelser levde här för 500 miljoner år sedan.

Tillbaka till nutid. Lunch på bänkarna på kullen intill. På andra sidan kullen är en dansbana. Halt på golvet efter regn. En kort svängom.

Går vägen till resterna av pannhuset. Tillbaka över de röda slagghögarna. Strax innan magasinet är en bro över Verkeån. En bäck faller utför sluttningen. Tar kaffe vid dammen ovanför.

2 september 2012: Dagbrotten
Ställer bilen på parkeringen i närheten av Kaffestugan Alunbruket. Här fanns en gång ett alunbruk som på sin tid var Skånes största industri. Det grundades 1637 och blomstrade på 1700-talet under Christina Pipers ledning. Hon lät uppföra Christinehofs slott, som ligger någon kilometer väster om bruket. När man under 1800-talet kunde framställa alun på kemisk väg minskade brukets betydelse och det lades ner 1906. Det var en besvärlig process att framställa alun, som mest arbetade 900 personer på bruket. Alun, ett salt, användes som medicin, färgning och garvning. Det utvanns ur alunskiffer. På en kilometers vandring österut kan man idag se flera spår av verksamheten.

Vid parkeringen är en damm, misstänker att det kan vara ett vattenfyllt dagbrott. Går österut på en grusgång, förbi en vit byggnad som var ett magasin till bruket. Viker man av söderut kommer man till en dansbana, på 1800-talet fanns den vid slottet men flyttades senare hit. Inte för att jag ska dansa, det kan jag inte, utan här ser man en skiffervägg. Resterna av ett av skifferbrotten. Skiffret bildades för 500 miljoner år sedan, och det ska finnas en hel del fossil. Letar bland bitarna som ligger nedanför väggen, ser inga. Studerar den branta väggen, klättrar upp en bit. Hittar fortfarande inget. Antagligen för att jag inte riktigt vet vad jag letar efter. Jag återvänder till grusgången.

Norr om gången ligger flera slagghögar, röda av bränt skiffer. Det som blev kvar efter framställningen. Mellan högarna syns rester efter bassänger där alunet lakades.  Luten rann i rör ner till pannhuset där det kokades. Ruinen efter pannhuset finns i den östra änden. Se mitt tidigare besök längre ner här på sidan. Från topparna av högarna har man fina vyer över området. På högarna blommar ljungen. Får betar markerna. De ser fredliga ut, det senast fåret jag stötte på var bokstavligt, jag vågar mig vidare i hagen.

Vid pannhuset vänder jag. Strax innan magasinet är en stig genom hagen till en bro över Verkeån. En stig går därifrån till Skåneledens vindskydd. Står en bil där och en eld pyr. En familj har övernattat och hoppas nu på fiskelycka i Verkasjön hundra meter bort.

Det är lunch för mig också, men den tänker jag äta på Kaffestugan Alunbruket. Hundra meter norrut från parkeringen ligger några hus från bruksbyn. I en korsvirkeslänga är Kaffestugan Alunbruket, jag går dit för lunch.

Karta

2/5 2010:Pannhuset
Vandrar Skåneleden från Heinge strövområde, kommer fram till en damm. Kasar nerför slänten mot dammen. Gäss skränar och lyfter. Kommer till ett stängsel som spärrar leden. Jag är framme vid ruinen efter pannhuset vid Andrarum alunverk, strax öster om Christinehofs slott. Måste kliva över en mur och runda verket. Det är avspärrat p.g.a. rasrisk står det på en skylt. Konstigt att spärra leden på det viset. På ena sidan är något som liknar en avsats som man kan gå ut på för att få en överblick. Detta är ett stycke skånsk industrihistoria. Här utvanns alun ur skiffer med start 1637 och fram till 1906. En arbetssam och till slut inte särskilt lönande procedur. Alun användes till färgning, garvning, och limning av papper, läser jag på informationsskyltarna. Lär också fungerat som medicin mot allt möjligt. Stenmurar och slagghögar är vad som finns kvar. På den södra muren är något som troligen är en korsvirkestimra. Framför den finns byggnaden med saffianskar, kistor i vilka alunluten kistalliserades, efter det att det kokats in i pannorna. Ett hål i marken är kanske en källare? Några lämningar har okänd användning. Mot väster ligger stora slagghögar, det som blev över. Går upp på en av dem. Längre bort syns magasinsbyggnaden där förnödenheter förvarades.

En skåneledsskylt pekar till Heinge, men inte varifrån jag kom. Leden är nog omlagd.

På vägen intill parar sig två paddor. Hannen har det bra, honan bär honom på ryggen. Hm, ser mig om, men ser ingen hona som kan bära mig tillbaka till bilen vid Heinge strövområde. Jag får gå själv. Tar landsvägen förbi Andrarums kyrka. Hemkommen försöker jag lära mig mer om vad de olika delarna av verket användes till, det var inte klart för mig från informationsskyltarna.

Skåneleden: Knösagården - Alunverket
Alunbruket - en presentation

Karta