Rökepipan
naturreservat vid Dalby, en damm, betad fäladsmark med rik flora, och en bäckravin.

19 juni 2011: Tar bussen till Skryllegården. Går därifrån milspåret de drygt två kilometrarna mot Rökepipan, strax innan dammen viker spåret av, jag fortsätter på stigen rakt fram till dammen. I dammen håller näckrosor på att slå ut. Något kväker högt. En fågel? En groda? Kanske, jag är inte så bra på läten. Möter en man som jag frågar, men han är ett stort frågetecken inför frågan. Vid dammkanten växer nyponros. Går på en stig utmed dammen till en blomsteräng. Slår mig in i buskaget som omger dammen, försöker gå runt dammen på något som kan vara en stig. Snårigt och oländigt, men vackert frodigt med gåsört, blomstergläntor, fläderblom. Blir för oländigt, ser inte mycket av dammen heller, så jag vänder.

Vid gången förbi dammen är en bänk och en gångrist in till fäladen vid ravinen. Över träden syns Dalby vattentorn. En sorts fibbla blommar, gissar på gråfibbla. Det sluttar brant ner mot bäcken som ringlar fram i frodig grönska. Följer branten. Bääää! Vem är du? bräker en skock får vänligt. En bagge kommer fram och nosar på mig. Klia mig på nosen ber den, gör så. Fågelbären är ännu omogna. Går över en gångrist, följer en stig ner till bäcken, där det är en sumpskog. Lämnar stigen och följer kanten av kärret. Oländigt. Kommer fram till en vassbevuxen öppning i kärret. Kravlar där med möda upp för slänten till en gångstig som följer ravinen tillbaka. Går ner i ravinen över en äng. På en stig genom skogen vid bäcken, även här är en sumpskog. En gångrist tar mig in på fäladsmarken där jag började rundan. Sätter mig på slänten, med utsikt ner i dalgången, och äter min lunch. Därefter går jag genom Dalby till busstationen och åker hem.

Karta