14 april 2017
Efter besök i stenkärlsfabriken och lunch på krogen en promenad till Borgen. Har inte varit här när vitsipporna blommar. Borgen, ett naturreservat, är en kulle på vilken det järnåldern låge en borg. Går gången dit, under järnvägen och över Råå ån. Kantad av vitsippor. Efter bron över ån är några blåsippor. Följer stigen uppför bäcken. Möter ett par som plockat nässlor till soppa. Svänger av upp på kullen. På platån sitter många med påskkaffe. Nu innan grönskan ännu inte växt till sig syns vallen som omgav borgen. Går den minst branta stigen ner. Följer en otydligt stig söderut innan ån. Blockeras av fallna träd och försvinner. Går tillbaka till stationen för hemfärd. Läs också om Dinosaurier i Vallåkra

28 oktober 2010: Haren väntar... på stationen i Vallåkra, på vad vet jag inte, den går inte på tåget. Går till stenkärlsfabriken där jag följer stigen utmed den till brädden fyllda bäcken. De höstfärgade löven ger en vacker inramning. Där bäcken går under järnvägen är en gångbro över bäckfåran. Över den välfyllda slambruna Råån är en gångbro. Följer stigen utmed ån fram till Borgenbäckens bäckravin, stigen fortsätter upp längs bäcken. Magnifika höstfärger. Korsar bäcken på bro. Ser utöver betesmark. Vidare upp i den höstskrudade bäckdalgången. Träd ligger fallna och mossbelupna över bäcken. Korsar åter bäcken.

Kommer upp till en vändplats, som också kan användas som parkering. Står några bilar, det är gyttjigt efter regnet, skräp ligger slängt. En grusväg leder hit. Går över bäcken, upp i skogen. En stig ska gå här, ser överväxt ut. En murken stätta. Från parkeringen tar jag stigen mot platån med fornborgen. En förfallen bänk, räcke förhindrar att man ramlar nerför slänten i bäckravinen. Högst upp är rester av en jordvall och vallgrav efter en fornborg. Även rest av en gravhög. Sluttar brant ner mot alla håll. förstår att man valde platsen. Sätter mig på en sten och äter lunch.

Går den branta stigen rakt ner, det är blött och slipprigt. Tjatjatja.. en ekorre tjattrar mot mig från ett träd. Kommer välbehållen ner och går tillbaka mot stenkärlsfabriken. Följer en mindre stig som går in till en plats där det verkar ha varit en lertäkt till stenkärlen. Tittar in i butiken och byter några ord med ägaren. 'Visst är det vackert med alla höstfärger. Har du sett öringen vandra?' säger hon. 'Öring?' undrar jag. 'Ja, de vandrar uppför bäckarna nu.' Går och ställer mig vid bäcken för öringspaning. Kommer ingen. En man passerar med fotoutrustning. 'Har du sett någon öring?' ropar han. 'Nä, och inte vid den andra bäcken heller. Har du?' svarar jag och försöker låta kunnig. 'Nä'. Dags att ta tåget hem. Haren väntar...

Läs också om besök på Wallåkra stenkärslfabrik

Karta