Resan
Bilder
Lämnar det vackra vårvädret.
Körsbärsträden utmed Sölvegatan står i
full blom. Lunds vackraste gata på våren? Jag är
ute i god tid, som vanligt är det störningar i
tågtrafiken. Som vanligt lyckas jag strula till det med
incheckningsautomaten på Kastrup. En vänlig person i
personalen hjälper till. Det blir ändå tid till en
cappuccino, som jag tar på Starbucks coffee. "Vad heter du"
frågar den unge mannen bakom bardisken. "Eh? Hurså?".
"Vi skriver namnet på kaffemuggen." Mycket konstigt. Jag
säger mitt namn. Mannen är kundorienterad, småpratar
med kunderna. "Vart ska du resa?" "Geneve" "Semester?" "Jobb"
"Vad jobbar du med?" "Fysik, jag ska till CERN" "Vad är CERN?"
då får jag kaffet i en pappmugg med mitt efternamn
skrivet på.
Slår mig ner i en fåtölj. En annan man gör en
kundersökning. "Vad tycker du om ....?" "Har inte varit
på Starbuck tidigare, så jag vet inte" är mitt svar
på allt utom: "Cappuccinon är godkänd, personalen
kundmedvetet trevlig".
Flyget går bra. Spårvägen från Geneve till
CERN är färdig, så jag tar trådbussen 10 till
Buchet för att byta till spårvägen. Visst är
det bekvämt, snabbt och smidigt. Checkar in på CERNs
hostel, får ett rum högst upp i den äldre delen, med
utsikt mot Saleve. Jag har inte ätit sedan frukost, klockan
är nu snart 21 så det får bli mat på CERNs
restaurang. Skönt väder och det går att sitta ute.
Resan hem är en sen lördagseftermiddag, och jag fick tid till en trevlig
förmiddag inne i Geneve. Tar trådbussen ut till
flygplatsen, där jag efter att ha checkat in väskan
går till Martel för en cappuccino. Resten är
ointressant.
Spårvägen
Bilder
Vid mitt förra besök 2011 var spårvägen
färdigbyggd ut till Meyrin. Nu är den färdig hela
vägen. Med slutstation utanför CERNs egen
utställningsglob. Den före detta busshållplatsen var
närmre entreen till CERN, det känns ovant att inte
gå dit längre. En rondell vid den södra
ingången underlättar trafiken där.
Spåren går mellan körbanorna in till Meyrin,
där genomfartsbiltrafiken leds i tunnlar under byn. Mindre
plats för bilar gör att det blir kö i rusningstid, men
det var det långt innan spårvägen också.
Snabbt och smidigt tar man sig in till stan, och man slipper den
långa omvägen inom Meyrin som bussen tog.
Läs om och se bilderna från besöket 2011.
Meyrin
Bilder
I Meyrin bodde jag under två omgångar, 1979-1980 och
1983-1986. Den första perioden vid Champs-Fréchet, en
relativt nybyggd del, där ligger pizzerian Da Ettore.Här
tar jag en pizza med havets läckerheter och ett glas
chasselas.
Under den andra perioden bodde jag i den äldre
delen, på tredje våningen utmed Rue Virginio-Malnati. I
hörnet på ett av husen fanns min kvarterskrog Auberge du
vieux-Meyrin, där
serverades Fondue Chinoise a go-go. Det var underbart att sitta
där, det hände rätt ofta. Idag är restaurangen
omgjord, har inte fondue chinoise, men ett nostalgiskt besök
är ett måste.
Det är inte uteväder, väljer att sitta inomhus. Vad
ska jag ha? Väljer en poulet milanaise och 2 dl Chasselas.
Lokalen är helt omgjord, i taket hänger en bricka med glas
och flaska upp och ner. Nöjd promenerar jag utmed min gata,
husen ligger kvar liksom den lilla kyrkan.
I korsningen till Route de Meyrin, där spårvägen
går, ligger mitt boulangerie. Där har många
croissanter köpts, kaffe druckits. Blir bägge en tidig
morgon, med en tidning och ett papper jag måste läsa.
På Avenue de Vaudagne ligger Auberge Communale de Meyrin,
hotell- och restaurang. Jag har bott där några
gånger, trevligt och gott var det då. Det regnar,
så utsikten från uteplatsen mot Jurabergen blir bara en
kort titt. Slår mig ner i restaurangdelen, finns också
en bardel. Väljer Salade Oceane och 2 dl Gamay. Kanske en
efterrätt? Jag undrar vad Vermicelles Marron är,
måste vara något med kastanj. Chansar. Oj, en
mäktig sak, en kräm på kastanj och massor av grädde
på osten Gruyère.
Orkar inte hela. Slår upp paraplyet och
går "lilla vägen" tillbaka till CERN.
Café de Paris
Bilder
På restaurang Café de Paris på Rue du Mont Blanc
i Geneve frågar man inte vad
man vill ha, utan hur man vill ha DEN, dvs Entrecôte
Café de Paris med den
äkta och original Café de Paris smör/såsen
med hemligt recept. Det är den enda
rätten de har. Hur vill man ha DEN? saignant (blodig) ou
à point (medium),
inte annat.
Vill man ha lugn och ro när man äter ska man inte gå
dit alltför sent, det är
fullt och ofta kö. Steken serveras med osmält smör,
och placeras på en
brännare, där den får steka färdigt i
smöret. Den är skuren i bitar, så man
tar en i taget, till knaprig pommes frites. Till det väljer jag
ett glas
Gamay, det lokala vinet. Får påfyllning av frite. Sista av
såsen tar man med en brödbit, man vill slicka tallriken.
Det är nog mer än 25 år sedan jag var där
förra gången, så det var dags för
ett nostalgiskt återbesök. Jag tyckte jag kände igen
en servitris, jag var där
rätt ofta på den tiden, men hon kände nog inte igen
mig. Hon hade åldrats,
konstigt för det har ju inte jag.
Jag brukar inte ta dessert nuförtiden, men en parfait
flambé kan jag inte motstå. Sedan återstår notan.
Det är gott, men godare stek och sås tycker jag det
är på l'Aviation på vägen
mot Meyrin. Där serveras Caravelle med deras egen
utsökta sås. Normalt när
jag, nuförtiden rätt sällan, är i Geneve
så blir det l'Aviation om jag vill ha
en stek. Från Geneve tar man spårvägen mot
CERN/Meyrin och går av vid
Blandonnet.
Det regnar. Det blir en kort efter maten promenad ner till Lac
Leman, sedan
tillbaka till Cornavin och spårvagnen tillbaka till CERN.
Geneve
Bilder
Flyget hem är sent en lördagseftermiddag. Det blir tid
till ett förmiddagsbesök inne i Geneve. Tar spårvagn
till Place Bel-Air. Går först utmed Rhone, vattensprutan
Jet d'Eau är igång. Tar Rue du Perron upp för backen
till gamla stan. Kommer upp till restaurang Les Armures, känt
för sina ostfonduer. Utanför är ett valv med kanoner.
Jag är inte sugen på en ostfondue. Svänger in
på Rue de l'Hotel-de-Ville, som mynnar vid Place du
Bourg-de-Four. Där ligger mitt favoritcafé La Clemence.
En staty av en anorektiskt mager flicka ser ut över torget. Mitt
på torget är en blomsterprydd brunn. Slår mig ner
inne på La Clemence med utsikt mot torget där ett
turisttåg kör förbi. Beställer en kaffe och
croissant. Vid dörren mot torget hänger tidningar, tar Le
Matin. Utanför fylls uteborden långsamt med gäster.
Jag njuter av stunden med kaffe, croissant, tidning, miljön, nostalgi.
Toaletten är en trång trappa upp, där
toalettdörren är nerklottrad. En spegel lämpar
sig för resans självporträtt.
Strosar bort till Promenade Saint-Antione. På andra sidan vägen
ligger konstmuseet. Jag har bott några månader då
och då under årens lopp här i närheten. Bl.a.
i ett märkligt men trevligt pensionat, kommer inte ihåg
var det låg. Affischer manar till ja eller nej till
flytkingasyl i en kommande folkomröstning.
Det drar sig mot lunch. Strosar tillbaka på Rue de
l'Hotel-de-Ville, viker av på Rue Henri-Fazy till Promenade de
la Treille, där kastanjerna blommar. Charles Pictet de
Rochement står staty för sina insatser för att
Geneve skulle ingå i den schweiziska konfederationen. Här
ligger också restaurang Papon som jag aldrig provat. Inget
nostalgiskt med den, men något nytt måste man prova.
Så jag går in. Väljer dagens rätt och 2 dl gamay.
Dagens rätt
är en grönsallad och en sorts pannbiff med stekt ägg,
mos av något, grönsaker. Smakar bra. Lämnar gamla
stan på små gränder.
CERN
Bilder
"Nu går 34an i himlen in" den gamla slagdängan ekar i
mitt huvud när jag går uppför backen till baracken
som en gång var kontrollrum för experiment under
åren fram till 1983. Där tillbringade jag många
dagar och nätter. Nu rivs den, för att ge plats åt
ett nytt experiment. Det är bara fundamentet kvar, en sopborste
ligger symboliskt med små rester hopsopade. Trappan ner till
ingången till experimenthallen ser inte ut att ha använts
på ett bra tag. Jaja, allt har sin tid. Går nerför
backen, passerar ett "naturområde", man låter en
gräsmatta vara som blomsteräng, en är skyddad eftersom
här finns den största lokalen i Geneve av orkideen Ophrys Apifera Huds.
Sällsynta vilda orkideer på CERN (engelska).
Utmed vägen är också en helikopterplatta, jag har
aldrig sett den användas. CERN har en egen brandstationen. En
gång läckte det isobutan (som är brandfarligt) i
baracken som nu rivs, jag har aldrig sett någon springa ut
så fort som en kollega gjorde då. Brandkåren
ryckte ut, den utryckningen av CERNs brandkår är den enda
jag haft med att göra.
Jag har tillgång till ett kontor i byggnad 40. Innandömet
är ett stort öppet runt rum, väggarna visar de stora
experimenten på LHC. Längst ner är en kafeteria, man
får svindel av att titta ner. Tittar man ut från
kontoret ser man mot huvudbyggnaden med en restaurang. Där tar jag
min frukost och lunch. CERN har eget hotell. Jag fick som sagt ett rum
högst upp i den
äldre av två hus. Ganska spartanskt, men man ska ju mest
sova där.
En dag är det föredrag om Planck, satelliten som
mäter den kosmiska mikrovågsbakgrunden, vars resultat
nyligen publicerats. Mycket folk men det finns plats för mig.
Planck home page