Geneve 201305
En tjänsteresa till Geneve. Lämnar den skånska våren. Nostalgiska promenader på CERN, i Meyrin och Geneve, med lika nostalgiska café- och restaurangbesök.

Resan Bilder
Lämnar det vackra vårvädret. Körsbärsträden utmed Sölvegatan står i full blom. Lunds vackraste gata på våren? Jag är ute i god tid, som vanligt är det störningar i tågtrafiken. Som vanligt lyckas jag strula till det med incheckningsautomaten på Kastrup. En vänlig person i personalen hjälper till. Det blir ändå tid till en cappuccino, som jag tar på Starbucks coffee. "Vad heter du" frågar den unge mannen bakom bardisken. "Eh? Hurså?". "Vi skriver namnet på kaffemuggen." Mycket konstigt. Jag säger mitt namn. Mannen är kundorienterad, småpratar med kunderna. "Vart ska du resa?" "Geneve" "Semester?" "Jobb" "Vad jobbar du med?" "Fysik, jag ska till CERN" "Vad är CERN?" då får jag kaffet i en pappmugg med mitt efternamn skrivet på. Slår mig ner i en fåtölj. En annan man gör en kundersökning. "Vad tycker du om ....?" "Har inte varit på Starbuck tidigare, så jag vet inte" är mitt svar på allt utom: "Cappuccinon är godkänd, personalen kundmedvetet trevlig".

Flyget går bra. Spårvägen från Geneve till CERN är färdig, så jag tar trådbussen 10 till Buchet för att byta till spårvägen. Visst är det bekvämt, snabbt och smidigt. Checkar in på CERNs hostel, får ett rum högst upp i den äldre delen, med utsikt mot Saleve. Jag har inte ätit sedan frukost, klockan är nu snart 21 så det får bli mat på CERNs restaurang. Skönt väder och det går att sitta ute.

Resan hem är en sen lördagseftermiddag, och jag fick tid till en trevlig förmiddag inne i Geneve. Tar trådbussen ut till flygplatsen, där jag efter att ha checkat in väskan går till  Martel för en cappuccino. Resten är ointressant.

Spårvägen Bilder
Vid mitt förra besök 2011 var spårvägen färdigbyggd ut till Meyrin. Nu är den färdig hela vägen. Med slutstation utanför CERNs egen utställningsglob. Den före detta busshållplatsen var närmre entreen till CERN, det känns ovant att inte gå dit längre. En rondell vid den södra ingången underlättar trafiken där. Spåren går mellan körbanorna in till Meyrin, där genomfartsbiltrafiken leds i tunnlar under byn. Mindre plats för bilar gör att det blir kö i rusningstid, men det var det långt innan spårvägen också. Snabbt och smidigt tar man sig in till stan, och man slipper den långa omvägen inom Meyrin som bussen tog.
Läs om och se bilderna från besöket 2011.

Meyrin Bilder
I Meyrin bodde jag under två omgångar, 1979-1980 och 1983-1986. Den första perioden vid Champs-Fréchet, en relativt nybyggd del, där ligger pizzerian Da Ettore.Här tar jag en pizza med havets läckerheter och ett glas chasselas.

Under den andra perioden bodde jag i den äldre delen, på tredje våningen utmed Rue Virginio-Malnati. I hörnet på ett av husen fanns min kvarterskrog Auberge du vieux-Meyrin, där serverades Fondue Chinoise a go-go. Det var underbart att sitta där, det hände rätt ofta. Idag är restaurangen omgjord, har inte fondue chinoise, men ett nostalgiskt besök är ett måste. Det är inte uteväder, väljer att sitta inomhus. Vad ska jag ha? Väljer en poulet milanaise och 2 dl Chasselas. Lokalen är helt omgjord, i taket hänger en bricka med glas och flaska upp och ner. Nöjd promenerar jag utmed min gata, husen ligger kvar liksom den lilla kyrkan. I korsningen till Route de Meyrin, där spårvägen går, ligger mitt boulangerie. Där har många croissanter köpts, kaffe druckits. Blir bägge en tidig morgon, med en tidning och ett papper jag måste läsa.

På Avenue de Vaudagne ligger Auberge Communale de Meyrin, hotell- och restaurang. Jag har bott där några gånger, trevligt och gott var det då. Det regnar, så utsikten från uteplatsen mot Jurabergen blir bara en kort titt. Slår mig ner i restaurangdelen, finns också en bardel. Väljer Salade Oceane och 2 dl Gamay. Kanske en efterrätt? Jag undrar vad Vermicelles Marron är, måste vara något med kastanj. Chansar. Oj, en mäktig sak, en kräm på kastanj och massor av grädde på osten Gruyère. Orkar inte hela. Slår upp paraplyet och går "lilla vägen" tillbaka till CERN.

Café de Paris Bilder
På restaurang Café de Paris på Rue du Mont Blanc i Geneve frågar man inte vad man vill ha, utan hur man vill ha DEN, dvs Entrecôte Café de Paris med den äkta och original Café de Paris smör/såsen med hemligt recept. Det är den enda rätten de har. Hur vill man ha DEN? saignant (blodig) ou à point (medium), inte annat.

Vill man ha lugn och ro när man äter ska man inte gå dit alltför sent, det är fullt och ofta kö. Steken serveras med osmält smör, och placeras på en brännare, där den får steka färdigt i smöret. Den är skuren i bitar, så man tar en i taget, till knaprig pommes frites. Till det väljer jag ett glas Gamay, det lokala vinet. Får påfyllning av frite. Sista av såsen tar man med en brödbit, man vill slicka tallriken.

Det är nog mer än 25 år sedan jag var där förra gången, så det var dags för ett nostalgiskt återbesök. Jag tyckte jag kände igen en servitris, jag var där rätt ofta på den tiden, men hon kände nog inte igen mig. Hon hade åldrats, konstigt för det har ju inte jag. Jag brukar inte ta dessert nuförtiden, men en parfait flambé kan jag inte motstå. Sedan återstår notan.

Det är gott, men godare stek och sås tycker jag det är på l'Aviation på vägen mot Meyrin.  Där serveras Caravelle med deras egen utsökta sås. Normalt när jag, nuförtiden rätt sällan, är i Geneve så blir det l'Aviation om jag vill ha en stek. Från Geneve tar man spårvägen mot CERN/Meyrin och går av vid Blandonnet.

Det regnar. Det blir en kort efter maten promenad ner till Lac Leman, sedan tillbaka till Cornavin och spårvagnen tillbaka till CERN.

Geneve Bilder
Flyget hem är sent en lördagseftermiddag. Det blir tid till ett förmiddagsbesök inne i Geneve. Tar spårvagn till Place Bel-Air. Går först utmed Rhone, vattensprutan Jet d'Eau är igång. Tar Rue du Perron upp för backen till gamla stan. Kommer upp till restaurang Les Armures, känt för sina ostfonduer. Utanför är ett valv med kanoner. Jag är inte sugen på en ostfondue. Svänger in på Rue de l'Hotel-de-Ville, som mynnar vid Place du Bourg-de-Four. Där ligger mitt favoritcafé La Clemence.

En staty av en anorektiskt mager flicka ser ut över torget. Mitt på torget är en blomsterprydd brunn. Slår mig ner inne på La Clemence med utsikt mot torget där ett turisttåg kör förbi. Beställer en kaffe och croissant. Vid dörren mot torget hänger tidningar, tar Le Matin. Utanför fylls uteborden långsamt med gäster. Jag njuter av stunden med kaffe, croissant, tidning, miljön, nostalgi. Toaletten är en trång trappa upp, där toalettdörren är nerklottrad. En spegel lämpar sig för resans självporträtt.

Strosar bort till Promenade Saint-Antione. På andra sidan vägen ligger konstmuseet. Jag har bott några månader då och då under årens lopp här i närheten. Bl.a. i ett märkligt men trevligt pensionat, kommer inte ihåg var det låg. Affischer manar till ja eller nej till flytkingasyl i en kommande folkomröstning. Det drar sig mot lunch. Strosar tillbaka på Rue de l'Hotel-de-Ville, viker av på Rue Henri-Fazy till Promenade de la Treille, där kastanjerna blommar. Charles Pictet de Rochement står staty för sina insatser för att Geneve skulle ingå i den schweiziska konfederationen. Här ligger också restaurang Papon som jag aldrig provat. Inget nostalgiskt med den, men något nytt måste man prova. Så jag går in. Väljer dagens rätt och 2 dl gamay. Dagens rätt är en grönsallad och en sorts pannbiff med stekt ägg, mos av något, grönsaker. Smakar bra. Lämnar gamla stan på små gränder.

CERN Bilder
"Nu går 34an i himlen in" den gamla slagdängan ekar i mitt huvud när jag går uppför backen till baracken som en gång var kontrollrum för experiment under åren fram till 1983. Där tillbringade jag många dagar och nätter. Nu rivs den, för att ge plats åt ett nytt experiment. Det är bara fundamentet kvar, en sopborste ligger symboliskt med små rester hopsopade. Trappan ner till ingången till experimenthallen ser inte ut att ha använts på ett bra tag. Jaja, allt har sin tid. Går nerför backen, passerar ett "naturområde", man låter en gräsmatta vara som blomsteräng, en är skyddad eftersom här finns den största lokalen i Geneve av orkideen Ophrys Apifera Huds.

Sällsynta vilda orkideer på CERN (engelska).

Utmed vägen är också en helikopterplatta, jag har aldrig sett den användas. CERN har en egen brandstationen. En gång läckte det isobutan (som är brandfarligt) i baracken som nu rivs, jag har aldrig sett någon springa ut så fort som en kollega gjorde då. Brandkåren ryckte ut, den utryckningen av CERNs brandkår är den enda jag haft med att göra.

Jag har tillgång till ett kontor i byggnad 40. Innandömet är ett stort öppet runt rum, väggarna visar de stora experimenten på LHC. Längst ner är en kafeteria, man får svindel av att titta ner. Tittar man ut från kontoret ser man mot huvudbyggnaden med en restaurang. Där tar jag min frukost och lunch. CERN har eget hotell. Jag fick som sagt ett rum högst upp i den äldre av två hus. Ganska spartanskt, men man ska ju mest sova där.

En dag är det föredrag om Planck, satelliten som mäter den kosmiska mikrovågsbakgrunden, vars resultat nyligen publicerats. Mycket folk men det finns plats för mig.

Planck home page

Trappan

UPPLEV MIOR
Mior
Mjörn
Vandringar
Skånebilder
Felisia
Resor
Släkten
Trädgården
Fotboll
Självporträtt

RESOR
Resor
Sydostasien 1980
Zinal 1982
London 19XX
Mellanöstern 1983
Bornholm 1983
Istanbul 1984
Kreta 1986
Goslar 1988
Prag 2001
Mjörn 2005
Wales 2008
Fjällen 2009
Paris 2010
Hamburg 201003
Hallingeberg 2010
Hamburg 201009
Hamburg 201012
Geneve 201102
Hamburg 201106
Sylt 20120331
Hamburg 201209
Bresewitz 2012
Hamburg 201212
Hamburg 201303
Geneve 201305
Hamburg 201306
Dalarna 201308
Bresewitz 2013

VANDRA
Vandringar
Fjällflora
Abisko
Jotunheimen
Kungsleden
Marsfjällen
Samariaravinen
Sarek
Sylarna
Vindelfjällen
Zinal 1982
Wales 2008
Fjällen 2009