Prästens badkar
söder om Vik är en unik halv miljard år gammal geologisk formation, som sägs ha fått sitt namn av att en präst använt den som badkar. Kallas också rosenstenen efter sin form.

23 juli 2012: Tar tåget till Simrishamn, sedan buss till Vik. Går genom byn, fina sträden, smala gator. "Prästens badkar" visar skyltning. Vid vägs ände är en parkering. Där står en vägbeskriving som jag försöker följa, ska finnas en röda stolp. Hittar ingen stolpe, jag går för långt, och tar en annan stig ner på stranden. Jag har varit här förr så jag hittar tillbaka till platsen. Närmsta vägen från parkeringen är att snedda över en gräsplan, förbi en grillplats, och sedan rakt ut över klipporna mot havet. Där ligger den rosenformade formationen vid havskanten, man får gå ända fram för att se den.

Den sägs vara en sandvulkan, vatten har tryckts upp och en kon av sand har bildats, som kollapsat och sedan sedimenterats. Allt för 500 miljoner är sedan. Namnet har den fått för att en präst lär ha använt den som badkar, svårt att förstå. Den verkar inte särskilt bekväm. Det går bättre att bada vid sidan om, även om det också är lite besvärligt. Kallas också för rosenstenen, då den liknar en ros. Söder om den är en plan klippyta. I norr avgränsas horisonten av Stenshuvud.

Går norrut mot Viks hamn. Små vattensamlingar dekorerar de i övrigt dekorativa klipporna. Ibland är de skarpt avbrutna mot havet, ibland sluttande. Tång vajar under vattenytan. Får kryssa mig fram bland vattensamlingar och klippor. Kommer till en stor sten, Bäckastenen. Här hämtade man de nyfödda barnen när det var brist på storkar. Det berättade en bybo när jag var här en gång för länge sedan. Kanske man gå fram till hamnen härifrån, men det ser oländigt ut. Jag går tillbaka över klipporna. En gråhäger letar efter mat i vattensamlingarna. I vissa av dem finns småfisk. Går genom byn till hamnen, där jag köper en dajmglass i hamnkiosken.

Karta