20 maj 2018:
Är hos bekanta i Baskemölla.
Går ner till kusten vid Tjörnedalagården.
Förbi orkidéängarna.
Ett par undrar om det är vilda orkidéer.
Javisst är det.
Många överblommade backsippor.
Vackert väder.
Flera cyklister passerar på stigen.
Blommande träd.
Många som flanerar utmed den vackra kusten.
Passerar något som stenar utlagda som en pir.
På fin strand.
Doppar fötterna i vattnet. Kallt.
På stranden blommar snart strandkål.
Innan Vik börjar klipporna.
Går upp till Skåneleden.
Tränger oss genom buskage på knappt synlig stig
ut på klipporna.
Letar efter badkaret.
Hittar det efter en stund, när jag känner igen var kom ner
vid förra besöket 2012, som man kan läsa om längre ner där
det också också ges en förklaring till detta unika
geologiska fenomen.
Det verkar obekvämt som badkar, men är spännande geologiskt.
Även klipporna utmed kusten är spännande.
Spåren i dem är u-formade maskgångar från 500 miljoner år sedan
i Kambrium. Då låg Skåne på södra halvklotet.
Klipporna ligger idag vackert med Stenshuvud i norr.
Går upp till stigen den riktiga vägen.
Doft av syren. Vandrar tillbaka till Baskemölla.
23 juli 2012:
Tar tåget till Simrishamn, sedan buss till Vik.
Går genom byn, fina sträden, smala gator. "Prästens
badkar" visar skyltning. Vid vägs ände är en
parkering. Där står en vägbeskriving som jag
försöker följa, ska finnas en röda stolp. Hittar
ingen stolpe, jag går för långt, och tar en annan stig
ner på stranden. Jag har varit här förr så jag
hittar tillbaka till platsen. Närmsta vägen från
parkeringen är att snedda över en gräsplan,
förbi en grillplats, och sedan rakt ut över klipporna mot
havet. Där ligger den rosenformade formationen vid havskanten,
man får gå ända fram för att se den.
Den sägs vara en sandvulkan, vatten har tryckts upp och en kon
av sand har bildats, som kollapsat och sedan sedimenterats. Allt
för 500 miljoner är sedan. Namnet har den fått
för att en präst lär ha använt den som badkar,
svårt att förstå. Den verkar inte särskilt
bekväm. Det går bättre att bada vid sidan om,
även om det också är lite besvärligt. Kallas
också för rosenstenen, då den liknar en ros.
Söder om den är en plan klippyta. I norr avgränsas
horisonten av Stenshuvud.
Går norrut mot Viks hamn. Små vattensamlingar dekorerar
de i övrigt dekorativa klipporna. Ibland är de skarpt
avbrutna mot havet, ibland sluttande. Tång vajar under
vattenytan. Får kryssa mig fram bland vattensamlingar och
klippor. Kommer till en stor sten, Bäckastenen. Här
hämtade man de nyfödda barnen när det var brist
på storkar. Det berättade en bybo när jag var
här en gång för länge sedan. Kanske man
gå fram till hamnen härifrån, men det ser
oländigt ut. Jag går tillbaka över klipporna. En
gråhäger letar efter mat i vattensamlingarna. I vissa av
dem finns småfisk. Går genom byn till hamnen, där
jag köper en dajmglass i hamnkiosken.
Karta