31 oktober 2010: Strax innan Bjärsjölagårds slott, när man kommer från byn Bjärsjölagård, står en skylt "Beritzholm" som pekar norrut in på en grusväg. Kör in, ställer bilen framför kalkugnsruinern Adam och Eva. Förr fanns ett kalkbrott i närheten. Ugnarna står kvar, men byggnaden är borta. Det går en smal grusväg norrut.

Jag går förbi kostallar, det är färistor på vägen, som är gyttjig efter regn. Det är cirka en kilometers vandring på grusvägen fram till ekdungen med resterna av Beritzholm. Området är inhägnat, en gångrist leder in. Borgen nämns första gången 1363, och var säte för ofta illa omtyckta fogdar. Borgen stormades av upproriska bönder, borgen raserades efter hand. På 1500-talet användes den som stenbrott till bygget av Svaneholms slott. Borgen låg på en holme i en idag torrlagd sjö. Holmen delades av en vallgrav i två kullar. Runtom löper en vallgrav. På några ställen ligger sten, kanske rester av murarna. På kullarna är några fördjupningar. Äter min medhavda matsäck sittandes på en sten, funderar på hur livet kunder varit här. Så annorlunda mot vårt idag. På ena sidan är en skog, med en stätta in. Mellan skogen och vallgraven är en sorts platå. En fridfull och något avsides plats. Nog inte många som hittar hit.

Går tillbaka och kör hemåt. Stannar till vid Sjögårdens kaffestuga vid norra Vombsjön. Därinne är det födelsedagsfirande. Sätter mig avsides i ett hörn med kaffe och Margaretabakelse. Kör hem när skymningen faller, det är normaltid igen och tidig solnedgång.

Karta