11 oktober 2014
För drygt 200 miljoner år sedan var Skåne ökenlandskap. I branten mot Tjutebäcken, Bältebergaravinen, vid Bälteberga kan man studera ökensedimenten. Från vägen mellan Vallåkra och Bälteberga går en markväg ner i Rååns dalgång. I början är en plats att parkera. Står redan många bilar. Pratar med en man med gevär. Det är säkert att gå till ravinen. Skjutbana på andra sidan vägen.

Går markvägen bort till Tjutebäcken. Efter bäcken går stigen till vänster upp längs ravinkanten. Det sluttar brant mot bäcken. Vid mina tidigare besök har jag inte känt till att man i branten kan hitta avlagringar från tiden när Skåne var öken för cirka 215 miljoner år sedan. Ser man noga ner kan man skönja avlagringar. Det är svårt att ta sig ner just där.

I ravinens övre del går en stig ner mot bäcken. Från den viker man av i bäckens strömriktning. Det är blött och halt efter regn. Fuktigt och varmt. Känns tropiskt. Svårt att tänka sig att det varit öken en gång.

Strax står man under klipporna. Ser farligt ut. Klippan skjuter ut. Träden ser ut kunna falla. Måste ta händerna till hjälp för att ta sig till klipporna. Besvärligt. Känner på väggen. Gruskorn lossnar. På marken ligger en skurborste. Har den använts för att frilägga sanden?

Går tillbaka till stigen. &Aauml;ter lunch efter äventyret. Tunnbröd med kallrökt lax, ägg, majonäs och röd mangold. Följer markvägen för att se var den tar vägen. Hamnar vid en alle till Bälteberga gods. Återvänder mot parkeringen. Kaffe i ekbacken intill markvägen.

6 november 2011: Kör till Vallåkra. Öster om järnvägövergången går en väg till Bälteberga. Efter cirka en kilometer är en markväg ner i Rååns dalgång. I dess början är en plats att parkera på. Därifrån går jag vägen ner i dalgången. Mot ån är en damm, där det är mest änder som simmar runt. På andra sidan ån går järnvägen. I öster är en sluttning med ek. Vägen spärras med en låst grind, men man kommer förbi på en stätta över staketet. Går utmed eksluttningen, enstaka ekar kantar vägen. Kommer fram till ett stenhus. Mjau, en katt sitter på trappen. Närmar mig målet, Bältebergaravinen, där Tjutebäcken har gjort sig en djup dalgång. En nyckelbiotop med intressant flora, även intressant geologiskt sett. Jag är inget expert alls, ravinen ska vara nerskuren i Kågerödslagren. Nu är det höst, ingen flora och kanterna är täckta med höstlöv. Markvägen passerar bäcken på en stenbro.

Försöker ta mig fram längs bäcken från bron, men det är fullt med fallna träd och det är sumpigt. Efter bron är en stig upp ovanför ravinen, tar stigen istället. Kommer upp i en fin lövskog, en promenadvänlig stig, och med dramatisk utsikt ner i ravinen. Det är rejält brant ner, känner inte för att kasa ner där. Passerar en stor ek. Höstfärgerna sprakar. Närmar mig nu ravinens början, och här kan man gå ner.  Försöker följa bäcken tillbaka, men det blir blött och besvärligt efter ett tag. Klättrar upp för branten, blött och halt, får ta händerna till hjälp. Sätter mig på kanten, äter lunch, med bäckravinen i blickfånget. Strosar sedan tillbaka till markvägen.

Bäcken och jag fortsätter ut på betesmarken mot Råån. Går utmed ån mot Ottarp. Stoppas av ett stängsel. Återvänder till markvägen, passerar förbi en vattensamling. Går tillbaka mot bilen uppe på eksluttningen. Kör hem via Ålstorps hembageri norr om Löddeköpinge, köper en Gustav Adolfsbakelse med hem. Det är den dagen idag.

Karta