Ugnsmunnarna
på Ivö. Ett tiotal meter från stranden reser sig en några meter hög brant av berggrund från kritaperioden för cirka 100 miljoner år sedan. Utmed branten kan man söka efter fossiler.

19 april 2015
Några få bilar i kön till vägfärjan Barum - Ivö. Om ingen står i kö får man kalla på färjan via telefonen i vänthallen. Parkerar vid idrottsplatsen på Ivö. Efter cirka hundra meter på vägen mot Ivö klack går en grusväg västerut. Förbjudet att köra på den, men välkommen till fots eller cykel. Går till fots. Kommer fram till en lövskog med blåsippor och vitsippor. Där vägen slutar går en stig till höger. Snart är man framme vid Ugnsmunnarna.

Ett tiotal meter från stranden reser sig en några meter hög brant av berggrund från kritaperioden för cirka 100 miljoner år sedan. Några grottor har fått ge namn åt platsen. Grottorna är yngre, vattnet har gröpt ur dem efter den senaste istiden. Utmed branten kan man söka efter fossiler. Här finns ett stort antal Belemniter, som var en bläckfisk. De långsmala fossilen fungerade som balansvikt. De kallas även vätteljus, då de liknar ljus. Ett annat fossil är Brattingsborgspengar, pengar som en slottsherre på Brattingsborg drev in från fattiga och sjuka. Som straff sjönk Brattingsborg i Ivösjöns djup och borgens pengar förvandlades. De kan hittas utmed stränderna. Egentligen är de fossil av skal från brachiopoden Crania mumulus, med ett dödskalleliknande mönster. Lär också finnas hajtänder.

Söker utmed branten. Går in i en av grottorna, den är inte så djup och har två öppningar. Finns en till som är smal och djup, går inte så långt in i den. Utanför är en eldstad. Hittar många Belemniter. Svårare med Brattingsborgspengar, finns de som är kandidater men någon dödsskalle är svårt att se. Många har ett lager med grus på sig. Träd klamrar sig fast på branten med långa rötter. Tar lunch vid stranden till ljudet av kluckande vågor.

Följer branten norrut. Belemniter, vitsippor och blåsippor. Går tillbaka ovanför branten. En spännande plats, svårt att slita sig. Efter men än tre timmars undersökande är det dags att gå tillbaka till bilen. En skylt där grusvägen börjar vid landsvägen tackar för visad hänsyn och önskar välkommen åter. Kommer precis i tid till vägfärjans avgång.

Området är naturreservat så man ska inte gräva efter fossiler, man kan hitta lösa som ligger på marken.

Karta