7 maj 2013: Jag har parkerat på rastplatsen vid Bosarps jär. Jag går därifrån till den norra delen av åsryggen. Därinne i skogen, på den östra sidan av åsen ligger ett övergivet trähus. Lyrans dal kallas det vad jag vet. En gång ett dansställe, fram till 1960-talet har jag läst. Mer vet jag inte om det. Nu ligger det här ödsligt och övergivet. Lite skrämmande. Utanför står en lutande flaggstång och en gatlykta. Fönsterna är utslagna, dörren står på glänt. Öppnar försiktigt dörren, vad finns därinne? Det första jag ser är en förfallen orgel av märket Östlind & Almquist Kunglig Hovleverantör. Det var nog länge sedan någon spelade på den. Innanför är en danslokal. Väggarna är fyllda med graffiti. Till vänster från ingången har man troligen suttit vid bord, bjudit upp/blivit uppbjuden. Därframme är en liten scen, intill en dörr med naken kvinna. Mittemot en trappa upp till en läktare. Här har man säkert också suttit och druckigt och kanske en bit mat. Sett ut över dansgolvet. Träffat sin livspartner. Väggar med graffiti. Går ner igen. Ett rum som kan varit kök och biljettlucka.

Jag går ut och ser mig om. I backen är en avsats med stenkanter, plats för mer avskilt möte? Över åsen ner till huset går en stig, det var nog en väg förr. Intill huset är ett skjul. Kikar in, förråd och utedass. Från palatsets storhetstid det också? BANK BONK BANK!! Jag studsar förskräckt till. Vad var det för ljud? Iväg studsar en katt. Som du skrämde mig!  Skrämde jag den? Jag undrar, katter kan ibland vara riktiga retstickor, den gjorder säkert oväsendet med flit. De brukar alltid annars smyga iväg tyst. En övergiven plats, som jag inte vet något om, som jag lämnar för en promenad på Bosarps jär.

Karta