20/12 2009:  Lund Norrut - en skidtur på Ladugårdsmarken.
Det snöar! Snön ligger fjäderlätt i trädet utanför mitt köksfönster. Snön ligger djup på gången. Det fortsätter snöa. Globala Uppvärmningen har tagit en allt mer sällsynt semester på varmare plats, och låter kung Bore regera. Jag går upp på vinden. Var har jag skidorna? Länge sedan sist. Början är vinglig. Snöandet tilltar. I en liten backe har små barn roligt i snön. Drätselgränden är halvt igensnöad. Ger mig ut på åkern vid Ladugårdsmarken. Oj, så djupt! Håller mig istället till den tilltrampade cykelvägen förbi min märgelgrav och Klosterängshöjden. Ungdomar far nerför slänten med pulka, Följer ett skidspår över åkern till grusvägen.

Snön yr, ser knappt vägen. Lyckligtvis finns de orange käpparna som visar vägen. Skidspåret gör en avstickare över fältet till en mast vid ett skjul. Ställer mig i lä vid skjulet. Tar av mig skidorna, dumt av mig, sjunker ner till knäna i snön. Ett elände att få på skidorna igen, med svavelosande eder går det till slut. Snöandet avtar, återvänder till vägen. En man kommer joggande. Snön klänger i pilevallen till en gård.

Det klarnar upp i väster. Den nedåtgående solen visar sig mellan träden i en allé. Ett ensamt träd kantar vägen. Fler som är ute, en kvinna kommer skidandes på vägen. Står en stund och ser solen sänka sig över Ladugårdsmarken. Kylan börjar bita. Skidar tillbaka mot min märgelgrav, Nu går skidorna bättre, Stannar till och hälsar på min gamle vän Märgelgrav. I backen bakom märgelgraven tar en man några sista pulkaåk med barnen innan mörkret lägrar sig.