21 juni 2014 och 19 juli 2014: Geologiskt besök

21 juni 2014
Det byggs vid parkeringen. Finns plats ännu för att parkera. Den är gången är det en geologisk utflykt. Dalen är känd för sin fossilrika skiffer med trilobiter och framförallt graptoliter från ordovicium för 450 miljoner år sedan. I en skiffervägg ska också finnas en centimeter bred strimma bildat av vulkanisk aska för cirka 460 miljoner år sedan. Då låg Skåne på södra halvklotet och några hundra meter under havsytan.

Invid stigen utmed stigen Röglebäcken är en vattenfylld grop. Minnen från kalkstensbrytning. Krafsar bland stenarna, hittar inget här. Gör några utflykter i bäckfåran. Vänder och vrider på skifferbitar. Hittar inget.

Följer stigen som går uppströms av Sularpsbäcken i dalgången. Den vindlar sig på branten. Tecken för geologi lotsar - G markeringar. Känns bitvis som en urskog. Passerar en stor sten. En bit upp i dalen, efter ett lågt stengärde, till vänster är det åkermark, är en brant ner till en äng vid bäcken. En trätrappa går ner dit. Därnere ligger en skiffervägg synlig. Träd kämpar för att hänga kvar.

En skylt berättar att detta är en referenspunkt, en gräns mellan olika geologiska tidsperioder. En av två i Sverige. Läs mer på: GSSP-Fågelsångsdalen. Där nämns att det finns en gyllen syll i väggen. Läste det inte ordentligt, så den syllen såg vi inte vid detta besök.

I skifferväggen är en centimeter bred strimma. Det måsta avlagringen från vulkanutbrottet. Letar bland skifferbitarna som ligger på marken. Söker efter fossil. Här ska finnas graptoliter, en klass inom svalgsträngsdjuren, som utvecklades under ordovicium och dog ut i perm. Delar på en skifferbit. Något som liknar en graptolit. Vet inte säkert, är ingen expert.

Det är en vacker plats. Bäcken gör här en gir. Bildar en äng mellan bäcken och skifferväggen. Kaffe med wienerlängd sittandes på kanten till bäcken.

19 juli 2014
Gör ett återbesök för att hitta den gyllene spiken. Missade ju den vid förra, kände inte till den och såg den inte. Strax vänster om informationsskylten sitter den inslagen. Inte särskilt gyllene.

Går på upptäcktsfärd uppströms. Börjar ett vigt hopp på 1.5 meter, kort ansats, över bäcken. Det är frodigt och vackert utmed bäckfåran. Lämnar fåran via en vinkelgenomgång.

14 mars 2015
Går stigen från cykelvägen mellan Lund och Södra Sandby ner i dalgången. Tar första bron över bäcken till den norra sidan. Följer bäcken nedströms på dess norra sida. Stiglöst och lite snårigt, fullt framkomligt. Hittar en vårlök på väg att slå ut, en svalört är utslagen. Över ån hänger hassel, dess små blommor lyser röda. Kommer fram till stenbron över bäcken. Här är det stopp, finns ingen genomgång, får klättra över stängslet. Bron är avspärrad, stora hål i vägen. Korsar den på egen risk. Följer sedan stigen på södra sidan av dalen tillbaka. Vid en trädstam är en stor rugg med snödroppar. Går ner till bäcken. Kaffe på en trädstam, omgiven av snödroppar. Barn leker på andra sidan bäcken.

4 maj 2013: Jag är lat idag och kör till Fågelsångsdalen. Brukar ta en cykeltur dit. Fyra år sedan jag körde dit senast (se nedan), denna gång kommer jag ihåg var den informella infarten till parkeringen är. Det blir en kort promenad i det fina vårvädret. Följer stigen som vägvisaren pekar in på. Går över Sularpsbäcken på bron, och upp på nordsluttningen. Det är inte så många besökare trots det strålande vädret. Kort promenad eftersom jag bara vill se lite vårblomning och njuta en stund. Inget spektakulärt. Gulsippor blommar invid bäcken. Går uppströms. Svalörten sträcker på sig. En vitsippa står ensam mot bäcken. Några meter bort från vattnet, fast marken är rätt vattensjuk, blommar gullpudra. Slår mig ner med lunchen vid bäcken och följer hur solen ritar i mönster i det strömmande vattnet. På stigen tillbaka i skogen stannar jag till vid lungört och skogsbingel.

29 oktober 2010: Cyklar genom diset till Fågelsångsdalen utmed Hardebergaspåret innan Södra Sandby. Det är mycket vatten i bäckarna. Inramat i höstfärger. Blöta stigar. Höstlöv täcker den norra sluttningen som är söndertrampad av klövar. Sitter på en fallen trädstam och dricker kaffet. Framför mig har bäcken svämmat över, ett litet fall har bildats. Träden speglar sig i vattnet. Skymningen faller, cyklar hem.

24/4 2010: cykeltur till Fågelsångsdalen
Stannar till vid naturreservatet Linnebjär nordost om Lund. Här blommor vitsipporna för fullt. Går en kort runda till gläntan mot betesmarken i norr. Cyklar vidare till Frueräften, femhundra meter österut. Det varnas för vildsvin. Här brukar jag besöka ett litet bestånd med vårlök och viol. I skogen vitsippor. Därefter till dagens mål, Fågelsångsdalen vid Södra Sandby. Följer stigen ner i dalgången från cykelvägen Hardebergaspåret. Gulsippa, vitsippa, skogsbingel, svalört, vårlök, luktviol möter mig. Går över en bro till östra delen. Över stigen ligger en trädstam, som övervinns. Följer kanten till dalgången. Därnere meandrar Sularpsbäcken. En ekorre bevakar mig. Nötväckan springer på en trädstam. Stigen leder ner till en äng och bäcken. Blött. Hoppar mellan tuvor. Plurr! Den tuvan höll inte, och inte den. Blöt om fötterna vandrar jag utmed bäcken. Svalörten lyser gul. Korsar en smal väg vid Södra Sandby mölla. Vid möllan är en stätta som jag kliver över och kommer åter till den porlande bäcken. Sätter mig på en fallen trädstam för en fika. En sädesärla håller mig sällskap. Följer bäcken mot Södra Sandby, över en äng till en vinkelgenomgång. Bäcken försvinner in i Södra Sandby. Jag vänder. På krönet innan bron kasar jag nerför slänten  till bäcken. Trädstockar ligger som en naturlig bro. På andra sidan är en vinkelgenomgång till en äng. Kravlar mig över på stockarna. Knak! Åh-Åh. Det håller precis. Uppströms är en riktig bro, tar den för att återvända till cykeln. Ett andpar söker föda i vattnet. En katt är på promenad med sin matte och hund. Cyklar hemåt på Hardebergaspåret. F-n vad Lund expanderar. Hittar knappt hem.

14/11 2009: Attan, jag missar avfarten till parkeringen. Ingen skylt som visar en rätt. Jag får vända inne i Södra Sandby. Parkeringen är en stor gräsyta intill Hardebergaspåret och Röglebäcken, med en oansenlig grusväg in. Hardebergaspåret var en järnväg som nu är cykelväg mellan Lund och Södra Sandby. Vad jag vet så fanns just här en nöjesplats, i så fall är byggnaden riven. Över Röglebäcken är en bro byggd för järnvägen. Jag följer stigen utmed bäcken norrut till Sularpsbäcken i dalbottnen. Passerar några vattenfyllda hål, kanske rester av de kalkbrott och lertäkter som fanns här. En hund av samma sort som Lassie kommer fram och hälsar. Dalgången är omtyckt för sin prunkande vårflora och fågelsång. Idag är det höst, inget prunkar, och ingen fågelsång hörs. En liten planta lyser upp med gula blad, bäckarnas sång ersätter fågelsången. Jag är glad jag har stövlar, det är blött. Små broar underlättar. Fallna träd ligger över bäcken. Vid Sularpsbäcken tar jag västerut. Stigen vindlar, upp och ner på den trädbevuxna sydsluttningen, ibland med trappsteg, ibland med räcke. Här och där är skrangliga broar, hala av vätan, över till norra sidans betesmark. Bäcken meandrar sig fram mellan dalsidorna. Kommer ut på betesmark, en stätta leder ut till en väg, Naturreservatets västra ände. Går tillbaka samma väg. Sätter mig på en bro för en fika, studerar hur blad seglar iväg med vattnet. Det skymmer snabbt, norra sidan och östra delen får vara till en annan gång.

Karta