25 januari 2020:
Kör söderifram genom Östra Grevie. Strax efter ligger Möllevången. Där är en avtagsväg till Månstorps gavlar, som jag senast besökt 2011. Parkeringen vid en gård finns kvar. En familj är redan på plats. Gavlarna är rester av en borg från 1500-talet, som förstördes av danskarna 1678. Solen har en av sina få dagar denna höstlika vinter. Det är vindstilla, borgen speglas i vallgravens vatten. Går träbron över vallgraven. Bron är hal av vätan. Ruinen är sig lik från förra besöket. (Mer om ruinen i inlägget längre ner) Fronten verkar förstärkt sedan senast. Ruinen är restaurerad med tegelväggar. Några enstaka vintergäck blommar på sluttningen mot borgen. Från gården intill skäller en hund på oss. Något som slår i vallgraven, kanske barnet i familjen som kastat mågot? Utanför breder sig ett böljande landskap. Trots solen är det lite kyligt.

2 april 2011: Ska hälsa på en bekant på Söderslätt. Passar på att besöka Månstorps gavlar mellan Västra Ingelstad och Östra Grevie. En kringla visar in på en väg. Men sedan? Kommer ut på landsvägen igen, vänder. En oläslig visare och en felvänd skylt med vägnamnet jag ska in på: Annelundsv. Pekar åt motsatt håll. Kör in på grusvägen, strax visar en skylt in mig på gårdsplanen till en gård. "Besökare till Månstorps gavlar parkerar här" står det. Gör så.

Borgen byggdes 1540-47 i en rund vall med en vallgrav. Den var nog ståtlig på sin tid. Den förstördes av danskarna 1678 under kriget 1675-79. Sedan användes sten och tegel till annat. Idag återstår yttermurar, en del av vallen och vallgraven. Under en restaurering på 1970-talet teglades gaveln mot dagens gård. Idag används ruinen till musik, vid ruinen ordnas på sommaren 'Visor på Månstorp'.

Jag går bron över vallgraven. Varning för ras står det. Därinne reser sig murarna högt upp. Av det inre finns inget kvar. Det är kraftiga murar. Genom ett fönster ser jag ut över fält och hästhagar. Går ut på sidan mot dagens gård. Några tegelstenar har rasat ner, varningen är nog befogad. Går upp på södra vallen för att se gavlarna i sin helhet. Trots rasrisken lutar jag mig in genom ett fönster, får lite svindel av att titta ner i det inre. Lättare att se utsikten mot landskapet runtomkring. På den andra sidan blommar vintergäck. Våren bryter vinterns, för Skåne långa, grepp.

Dags att köra vidare. Konstigt, skylten som pekar mot gavlarna är nu rättvänd. Har någon märkt min förvirring, drivit med mig, eller...? Dimma sveper varsamt in landskapet, älvor dansar över de nyplöjda fuktiga fälten. Besöker Fuglie kyrka, intill är en kulle, troligen en gravhög. Öppnar grinden och går upp. Där står en runsten och bänk att vila sig på. Det är troligen stenens ursprungliga plats, vilket är ovanligt med de skånska runstenarna. Runorna är svåra att se, de är inte imålade. Min bok tolkar det som:
"Önd reste sten denna efter Öde, broder sin, han vart död på Gotland, Gud hjälpe hans själ."
En kristen sten.

Länk:
Visor på Månstorp
Månstorps gavlar

Karta