18 december 2011: Förra gången, 2005, jag gick milspåret från Skryllegården till Trollskogen stannade jag till för att se på tranor i skyn. Ett steg till och min lårmuskel gick sönder. Tog två år och två inställda fjällvandringar innan det blev bra igen. Idag syns inga tranor och muskeln håller. Efter cirka två kilometer viker jag av in i skogen. En hare studsar iväg. Det är blött, passerar förbi ett kärr, innan jag når grusvägen mellan Måryd och Torna Hällestad. Här vid vägen växer flera vresbokar. I hela området, runt naturreservatet Gryteskog, häromkring lär finnas ett tusental exemplar. Dessa naturens konstverk med sina förvridna stammar och grenar. Vill man köra hit går det att ställa bilen vid vägen, annars på parkeringen nära Boklunden.

Det är en fördel att vara här när det är avlövat. då syns de bättre. Det finns äldre och unga exemplar. Var och ett har sin egen personlighet. En stor normal stor bok har ramlat, kanske i någon av tidens stormar. En vresbok är på sista färden, den har nog varit stor men är nu förfallen och murken. Vresbokar i grupp. Vresbok med platt vresig krona. Tjocka krokiga stammar. Knotiga kronor strävar uppåt. En del är vackert dekorerade i grönt.

Det börjar snöa, säsongens första här. Går runt och studerar träden, jag räknar till minst ett fyrtiotal. Finns säkert fler just här. Går bort till milspåret. Finns de motionärer som trotsar vädret. Även längs spåret växer några vresbokar. De sträcker sina krokiga grenar över mig. Följer Skåneleden tillbaka till Skryllegården. Småhungrig. På Skryllegårdens restaurang äter jag en sillmacka med en kopp te till.

Karta