17 augusti 2020
Det är exakt tolv år sedan vi senast var vid förfäders och förmödrars gravar vid Vä kyrka, Mariakyrkan. Först gör vi ett besök inne i kyrkan, som troligen togs i bruk 1121. Kyrkan har under årens lopp byggts om och till. Den har haft ett tvillingtorn i väster som revs 1804. det nuvarande tornet i söder är från 1300-talet. På kyrkbänkarna och en bänk i koret är målningar från 1700-tal. I korets tak är kalkmålningar, änglar, helgon, martyrer och Jesus sittandes på en regnbåge. Altaret i koret är modernt. Det tidgare altaret från 1674 står i norra delen av kyrkan. Samtida är predikstolen. På nordväggen hänger ett krucifix från 1400-talet. Orgeln är modern. I kyrkan finns några gamla gravhällar. Vi går ut för att hittar våra "gravar".

Farmors föräldrars grav fanns på den södra delen kyrkogården, väster om gången. Den finns kvar. Där ligger också farmors äldsta syster Hanna, "moster" Hanna som är den jag träffat:

Per Larsson 1853-1930
Anna Larsson 1859-1953
Hanna Andersson 1882-1969

Farfars föräldrars sten låg vid kyrkogårdsmuren, någon grav fanns inte kvar. Nu finns det inga gravstenar där längre. Utanför kyrkogårdsmuren i söder finns ett lapidarium. Ordförklaring:

"Lapidarium kommer av latinets ord för sten lapis och är en samling av stenmonument, i detta fall gravstenar. Avsikten är att bevara stenar från äldre, igenlagda gravar. Gravstenar som har ett värde att bevara för framtiden. Från olika tidsepoker och med olika utseenden."

Kanske stenen ligger där. Vi går dit. En röd vacker katt kommer fram och hälsar. Gravstenar står uppställda i rader. Katten guidar runt, den dyker upp mellan två gravstenar. Men där är ju vår sten över farfars föräldrar:

Anders Simonsson 1866 - 1954
Anna Simonsson 1862 - 1905

Den är alltså värd att bevaras. Tack katten för en bra guidning!

Öster om kyrkan är en gammal kullerstensgata, Eskils väg. Från den tiden då Vä var en stad. Efter det att Gustav II Adolf brände staden 1612 blev det en vanlig bondby.

Karta
GPS: WGS84 decimal (lat, lon) 55.991907, 14.087198