15 maj 2012: Jag känner på dörren till kyrkan. Jag har inga större förhoppningar om att den är öppen. Den är låst. Jag vänder mig om för att gå till busshållplatsen för att ta bussen till Hässleholm. Krockar nästan med en man. "Jag ska öppna kyrkan för ett brudpar som vill se kyrkan, du kan få titta in också". Väldigt gärna. I min barndom var familjen här ibland på julotta, sedan dess har jag bara varit inne en gång i mitt vuxna liv. Vad finns det att se i en landsortskyrka som denna? Finja kyrka är känd för sina fina kalkmålningar från tiden när kyrkan byggdes på 1130-talet. De var länge överkalkade men togs fram igen 1932.

Som vanligt vid kyrkobesök tänder jag ett ljus i ljusbäraren. I gången är två gravhällar över präster på 1600-talet. Epitafiet på norra väggen minner om en av dessa präster. Altaruppsatsen med ursprung från omkring 1600, men målningarna är från 1700-tal och visar bl.a. nattvarden, korsfästelsen, himmelsfärden. Predikstolen också den med ursprung från omkring 1600 och med målningar från 1700-talet. Dopfunten i sandsten är nästan jämngammal med kyrkan.

Nu var det kalkmålningarna jag skulle se. Bakom altaruppsatsen i absiden finns Kristus sittandes på en regnbåge och med jorden som fotpall. Kalkmålningarna finns i övrigt framförallt kvar på triumfbågen mellan långhuset och koret. På den södra delen mot predikstolen är de kraftigt skadade. I bågen syns kyrkliga dignitärer runt en änglaprydd medaljong. På den norra sidan skildras yttersta domen. En man reser sig ur sin kista. Det är detaljrika och fint gjorda målningar. Överst på triumfbågen syns Kristus utdela befallningar till basunblåsande änglar som flankerar honom. Allt detta läser jag ur skriften om Finja kyrka som jag köpte vid ingången. Man kan också få en inspelad guidning. Den gick jag vid mitt förra besök.

Tiden rusar, måste hinna med bussen till Hässleholm. Ger mig av till busshållplatsen utanför kyrkan.

Karta