31 maj 2012: HIF - IFK Hässleholm 2-2

Missade förra årets båda derbyn. Idag blir det av. Trodde det skulle vara fullt på tåget med besökare till Siestafestivalen i Hässleholm som börjar idag, men det är tomt vid utgången från stationen. En bekant plockar upp mig och vi kör till Österås IP. Vi är tidiga, ingen kö. Läktaren gapar tom. Finns speciell läktarplats för de med rullstol. Har inte hunnit äta, smörgåsen jag har med mig är inte tillräckligt. Det får bli en korv redan innan matchen. Publiken strömmar till. Lagen kommer ledda av knattespelare. Spelet börjar. IFKs målvakt fumlar, HIF trycker in 1-0 i femte minuten. Härlig början. Inte så härlig fortsättning. IFK tar över spelet, piggare och aggresivare. Alla tittar åt ett håll hela tiden. Knattar springer runt med lagens flaggor. IFKare fri, lyfter bollen över målvakten i mål, 1-1 sju minuter innan paus. Kändes nästan oundvikligt. Blir en korv i pausen också.

På planen är ett jippo med gamla HIF- och IFK-are i straffsparkstävling. Det är ju gamla gubbar! Senast när jag såg dem på 60 o 70-talen såg de yngre ut. HIF vinner. Dagens HIF rycker upp sig och tar delvis över spelet. På läktaren kopplas det av med kaffe. HIF byter, inhopparen nickar i mäl nästan direkt! Publiken applåderar, jag jublar. 20 minuter kvar. Oj, ja, nej nästan 3-1. Slutminut. En del lämnar redan. Varför? Det är ju spännande! IFK trycker på. Får flera hörnor. Sekunder kvar. Hörna, nick i mål. Nej! 2-2. IFKarna jublar. Avspark, matchen är slut. Känns som en förlust. Surt! Men 2-2 mot serieledarna får ändå vara godkänt. Sett över hela matchen också rättvist. Men ändå! Förra året var det HIF som kvitterade i slutsekunden. En sorts rättvisa.

Publiksiffran 2214 är godkänd den också. Underbart med derbyn igen.