Det är en rigorös säkerhetskontroll på Kastrup. Bagaget röntgas, innan
vi får gå ombord måste vi peka ut vilket bagage som är vårt. Därför
känns flygturen till Tel Aviv säker. I Tel Aviv tar vi in på ett
vandrarhem, enkelt med stora sovsalar. Engelska tjejer diskuterar om
vem som legat med vem på senaste tiden. Nästa dag strövar vi runt på
staden, den verkar ointressant och rörig. För ett tag sedan landsteg
palestinier från gummibåtar på stranden och skjöt ihjäl folk, idag är
det lugnt. Lite osäkert känns det, vi åker upp till Haifa och
övernattar. Staden ligger vackert vid havet och Carmelbergets fot. Jag
har inget mer minne av staden, nästa dag tar vi bussen till Tiberias
vid Genesarets sjö. På andra sidan sjön ligger Golanhöjderna kala.
Jesus kunde gå på vattnet, jag gör ett försök men misslyckas kapitalt.
Från Tiberias tar vi bussen ner till Jerusalem. Det är fredag och
bussen fylls med militärer som ska hem och fira sabbaten. Några är
kvinnor, bl.a. Ora som vi börjar prata med. Bussen för oss genom ett
torrt och böljande landskap. Efter ett uppehåll i Jericho, kommer vi
fram till Jerusalem på kvällen. Vi kommer överens med Ora att ses tio i
morgon så guidar hon oss i staden. Efter ett kort sökande hitta vi ett
trevligt och enkelt hotell nära Jaffa gate.
Som överenskommet möter vi Ora klockan tio. Det blir en trevlig dag med
besök i basaren och de klassiska turistmålen som klagomuren, Getsemane,
Klippmoskén. Innan vi får gå in i Klippmoskén måste vi tvätta
fötterna i en härför avsedd fontän på gården nedanför moskén.
Vi får inte gå in i shorts utan måste också skyla våra bara ben genom att
svepa ett skynke om dem.
Dagen därpå tar vi bussen till Döda Havet. På vägen passerar vi ett kargt
bergigt landskap. Döda havets 30 procentiga salthalt gör att även jag flyter,
normalt sjunker jag som en sten. Märklig känsla, det är som att gå på vattnet,
något jag ju misslyckades på Genesarets sjö. Nästa utflykt blir till Betlehem,
Jesus födelseplats. På platsen där man anser att stallet låg byggdes en kyrka,
den nuvarande är från 500-talet, Jesus födelsekyrka. Kryptan i kyrkan anges
som platsen för krubban. Med denna utflykt är det dags att resa vidare. Vi tar
oss tillbaka till Tel Aviv och övernattar på samma vandrarhem som tidigare.
Vi får plats på bussen som kör till Kairo genom Sinai. En busstur genom
fattiga byar på Gaza, förbi Sinais sand. Mitt i Sinai görs ett långt stopp
vid gränskontrollen till Egypten. Det tar flera timmar att klara av
alla formaliteter för alla passagerarna. Ur högtalarna på bussen strömmar,
vad vi uppfattar som, korancitat. Det är ju Ramadan. På bussen är ett trevligt
svenskt par som vi slår följe med. I Kairo släpps vi av på en stor grusplan
som ska vara busstationen. På hotellet vi tar in på finns det flera gäster,
ett stort antal
kackerlackor. Paret tycker de är för många på deras rum, de får byta till
ett med färre. Annars är hotellet acceptabelt, men enkelt. Från fönstret
har vi utsikt över halvfärdiga hus. Enligt hotellvärden är det vanligt att
byggen avstannar ett tag för att sedan fortsätta.
Kairo är verkligen en stor stad där inga trafikregler tycks gälla. Kaos, men
det tycks vara ett fungerande kaos. Helt plötsligt blir det stopp, någon
driver en flock kameler längs gatan. En annan driver en flock får. I de
fattigare kvarteren är det grusvägar, i modernare delar breda asfalterade
gator och ny bebyggelse. Genom allt rinner den breda Nilen.
Det är intressant att ströva runt. Besöket i Egyptiska museet,
med bl.a. Tutankhamons skatter är fantastiskt. Vi handlar mattor och parfym
på basaren Khan el-Khalili, vi blir antagligen grundlurade.
Till det obligatoriska turistmålet pyramiderna i Giza tar vi taxi, men först
kommer vi överens om priset fram och tillbaka. Taxin väntar under besöket.
Tyvärr är alla kameler upptagna, så vi väljer att ta oss runt ridandes. Det
är första gången jag sitter på en häst. Den är snäll, troligen rädd för
ledaren, så jag överlever ridturen bland dessa
mastodontbyggnader. Taxichauffören har under väntetiden dubblat priset,
vi rusar ut ur taxin för att hitta en annan. Effektivt, han ändrar sig snabbt.
Mätta på Kairo tar vi nattåget till Luxor. Första klass eftersom det är så
billigt. Det är fin standard på tåget. En kypare i nystruken vit kavaj
serverar middagen i vår sovkupé
I Luxor tar vi in på ett enkelt
hotell. Det är Ramadan och olidligt hett, 45 grader på dagen i skuggan.
Den långsamt snurrande fläkten i taket på hotellrummet ger ingen svalka
i den 37 gradiga natten. Vi häller i oss mineralvatten. Muslimer får inte
äta och dricka på dagen, måste vara tortyr i denna värme. De flesta
ligger också i skuggan under träden när det är som hetast på dagen.
På en väg bråkas det om den bästa platsen att sälja vattenmeloner på.
Vi tar en båttur på Nilen, besöker drottningarnas och konungarnas dal.
Memnonstatyerna reser sig mäktiga över marken. Hatschepsuts tempel
är magnifikt.
Ett mer modernt byggnadsverk är Assuandammen. Vi hade egentligen tänkt
ta flyget till Abu Simbel, men våra pengar räcker inte. Den sista biten från
staden Assuan till dammen är det tio kilometer, vi har råd med taxi till
dammen. Dammen är imponerande men ändå inte i jämförelse med alla
faraonska byggnaderna. Vi ägnar en hel dag åt Karnaktemplet strax utanför
Luxor. Det stora monumentet från faraonska Egypten. Ett komplex
med tempel, sfinxer, obelisker, byggt under 2000 år.
Vi tar ett vanligt tåg tillbaka till Kairo, det är
inte samma standard som det lyxiga nattåget.
Träbritsar och djur. Men stämningen är god och vi bjuds
på meloner.
En iskall i Alexandria var titeln på en krigsfilm. En grupp kämpar sig
genom öknen, drömmen är en iskall öl i Alexandria. Därför åker vi till
Alexandria, och en iskall öl. Som utlänningar blir vi serverade öl. På
nattklubben dansar världens vackraste omgiven av tio bröder.
På natten drabbas jag av frossbrytningar och hög feber.
Resten är en feberdimma, resan hem tortyr. På flygplatsen i Kairo
är det kaos, vårt flyg hem är inställt. Efter flera timmars
köande i olika köer, får vi plats på ett plan mitt i natten
till Sofia i Bulgarien. Det blir en sju timmars lång väntan där på ett
flyg till Köpenhamn.
Febern håller i sig. Efter två veckor går jag till läkaren.
Körtelfeber.