Klockan är fem på morgonen. Festen är slut och kvinnan har gått hem. Om en halvtimme ska jag vara på stationen möta en bekant för att åka till London. Jag hinner precis ner till tåget. Från Köpenhamn åker vi tåg till båten i Esbjerg. På tåget blir jag oerhört nödig, det blev rätt mycket dryck under festen. Alla toaletterna är låsta, mer och mer desperat letar jag efter konduktören eller en öppen toalett. Finns inte! Nöden har ingen lag. Jag hittar en pappmugg. Mellan två vagnar fyller jag muggen gång på gång, och häller ut innehållet i springa mellan vagnarna. Vilken lättnad! Utan vidare missöden kommer vi på båten till England i Esbjerg. I gången ner till vår hytt möter vi en kvinna i en päls. Plötsligt slår hon ut pälsen, under är hon helt naken. En blotterska! Jag är tillfreds och trött efter nattens fest, så jag avböjer inviten. Nattens sömn är behövlig.

På biljetten står att det ska finnas buss till hotellet. Någon buss ser vi inte till, och ingen finns att fråga. Vi går ombord på ett tåg som det står London på. Halvvägs stannar tåget på en station och alla går av, ingen går på. Vi anar oråd, och går till slut av vi också. Vårt tåg ska vända och köra tillbaka, på perrongen mittemot står ett tåg som det står London på. Vi slänger oss ombord sekunden innan det ger sig av. Det går mycket riktigt till London, där vi inkvarterar oss på vårt hotell. På hotellets anslagstavla kan vi läsa att det ska gå en buss till vår båt på hemresan.

Vi betar av turistmålen: Britsih museum, Tate gallery, Westminster, etc .... London är rockstaden, enligt min vän är the Venues det bästa stället. På scenen struttar en löjlig Mick Jagger kopia runt, ingen i den fåtaliga publiken orkar applådera när han slutar. Fotboll är ett av våra intressen, så vi går på landskamp på Wembley. Ett fullsatt Wembley ska vara en upplevelse. På denna jättearena känns det ensamt när det bara är 10000 åskådare. Enligt tidningarna dagen efter var detta ett publikt bottenrekord för arenan. Dessutom är det kyligt, strax över noll, ruggigt och blåsigt. Dagen efter värmer vi oss med en pubrunda.

Jag har fått för mig, p.g.a. ett historiskt intresse, att besöka flygmuseet lång ute i någon förort. Jag vill se den berömda Spitfiren i verkligheten. Min vän har fått sviter av Wembley och är rejält förkyld. Han är nästan halvdöd när vi återvänder till hotellet. Där intar han sängläge i flera dygn.

Jag strövar runt på måfå och hamnar framför Buckingham palace. En ung kvinna i päls står framför grindarna. Plötsligt slår hon upp pälsen, och ler inbjudande. Under är hon helt naken. Jag stirrar på henne. Bakom mig hör jag någon skrika: "Get out of the way!!". Där står en man med kamera. Snabbt fyrar han av ett antal bilder, kvinnan slår igen, de skyndar in i en väntande bil, och försvinner.

I god tid innan bussen kommer är vi plats i hotellets foaje. Bussen är i tid och vi går ombord. Efter ett tag börjar vi nervöst titta på klockan, vår båt ska snart avgå och vi är långt från hamnen. När bussen gör ett stopp frågar vi reseledaren. Båten till Esbjerg!? Vi kör till båten till Göteborg! Till er båt finns ingen buss. Han blir helt stirrig, och vet inte vad han ska göra. Vi får till slut följa med till Göteborgsbåten. Efter lite dividerande får vi följa med till Göteborg, men utan hytt. Det blir en lååång natt. Våra pengar är slut, men jag hittar i min ryggsäck tio överblivna schweizerfrancs som vi lyckas byta  mot öl. Nästa kväll anländer vi till Göteborg.

Nu gäller der att ta sig hem utan pengar. Det går ett tåg söderut men SJ vägrar att ge oss kredit. För övernattning hänvisas vi till Fräslningsarmens härbärge, bland övriga bostadslösa. Efter långa övertalningsförsök får vi låna en telefon, så vi kan ringa en bekant i hemstaden. Han är snäll och cyklar ner till stationen, och hinner deponera pengar för våra biljetter innan de stänger. Det blir en lång natt på tåg, med flera byten och väntetider mitt i natten.