Pictures from Skåne - Sweden - Battle at Lund

The text is available in swedish only.

En blodig historia - En oordnad cykeltur i blodspåren efter slaget vid Lund

Den fjärde december 1676 stod ett av historiens blodigaste slag strax norr om Lund. När mörkret inföll på kvällen hade nästan hälften av de deltagande stupat. Omkring 9000 döda och döende låg kvar på slagfältet. Där låg också ett okänt men stort antal hästar, däribland den svenske kungens häst Thotten. Ett sju timmar långt slag var slut. Det hade varit en lång dag, halv två på natten bröt svenskarna upp från sitt läger norr om Kävlingeån. Svenskarna hade vunnit en dyrköpt seger över danskarna. Men Skåne fick man behålla. Därför kan jag som svensk skåning stå uppe på Sankt Hans backar och blicka ut över slagfältet så som det ser ut idag. Här finns en beskrivning över slaget, en bra början för min cykeltur i blodspåren av slaget. Befälhavarna på den tiden hade ingen nytta av den här utsikten, backarna är ett sent påfund. De är resultatet av Lunds gamla soptipp. Slaget var kaotiskt, det är min cykeltur och beskrivning också. Den följer inte slaget i kronologisk ordning, den följer vad som är en för mig geografiskt möjlig cykelväg.

Söder om backarna, på andra sidan Norra Ringen, finns stadsdelen Möllevången. Svenskarna hade vunnit förtruppstriden om Möllevångshöjden. På morgonen  stod här de södra flankerna mot varandra, från nuvarande lasarettet och hit. Klockan nio gick svenskarna till våldsamt anfall. Anfall var de numerärt underlägsna svenskarnas bästa vapen. Striden var hård med stora förluster på bägge sidor. Många officerare stupade på den danska sidan, varpå de tvingades till en oordnad reträtt norrut, som övergick i flykt. Med i flykten fanns den danske kungen. Svenskarna med kungen i spetsen tog upp förföljandet.

Väster om Möllevången, mellan Kävlingevägen och järnvägen ligger Monumentsparken. Här invigdes 1883 ett monument, en obelisk, som minnesmärke över slaget. Strax intill finns gravkullen Lerbäckshög. Härifrån kunde man få en överblick över skeendena. Idag är utsikten ingenting, träd och byggnader skymmer effektivt. Något officiellt firande av minnet har aldrig blivit av, "patriotiska orgier".

Från Lerbäckshög och norrut en kilometer upp till Kungshög stod de centrala delarna mot varandra, på var sin sida om Fredentorpssänkan med Vallkärrabäcken. Längre norrut, från Tollshög till Vallkärra, möttes de norra flankerna. I centrum vann efter stora förluster den svenska hären, medan de i norr höll på att bli utplånade. Man retirerade och grupperade om tillsammans med centrum sydost om Lerbäckshög. Danskarna, som fortfarande var numerärt överlägsna,  ställde up omedelbart norrom för att utdela det sista slaget. Svenskarna var nu också utan artilleri. Första ronden blev oavgjord, den andra ska börja. Det är nu tidig eftermiddag. Då återvänder svenskarnas sydflank från förföljandet. Den danska hären vänder om,  och marscherar åt nordväst för att möta det nya hotet. Jag föjer efter på min cykel.

Jag cyklar på viadukten över järnvägen, svänger norrut  längs Kävlingevägen mot Vallkärra, passerar Kungshög och tar mig ner i sänkan på vägen som går till den kyrkogård som nu ligger därnere. Den har inget med slaget att göra. På slänten österut mot Ladugårdsmarken, där danskarna stod uppställda,  går järnvägen. Det var i sänkan söderut som de centrala delarna utkämpade sin blodiga kamp. Mitt i sänkan är nu som då en bäck. Här blev svenskarna av med sina fåtaliga kanoner i inledningen. Men vände på lyckan och fick delar av den danska hären att fly. Striderna började med en duell mellan två kaptener som svensken vann, sedan ryckte man ner sänkan och skjöt vilt på varandra. Det krävdes en hel del mod, troligen med hjälp av brännvin, att rycka fram i hagel- och kulsvärmarna. 

Jag ställer cykeln, låser fast den i staketet. Tjuvar tar inte hänsyn till att det är en kyrkogård. Jag går in på kyrkogården, fortsätter upp till ett antal stenar utlagda på en gräsmatta.  Stenarna kommer från en medeltida kyrkogrund man hittade när man skulle bygga ett nytt betonghus i centrala Lund. Folket ville göra någit fint av platsen där de hittades. Men de transporterades hitut där de blev utlagda många år senare, tillsammans med de två tusen skelett som hittades på begravningsplatsen vid kyrkogrunden.

Jag återvänder till Kävlingevägen. Trupperna har ännu inte hunnit fram till sina nya ställningar. Jag hinner ta mig en titt på Tollhög, som nu finns inne i en trädgård. På toppen står en flaggstång. Symboliskt vajar denna dag en svensk flagga. Från Tollshög till Vallkärra kämpade de norra flankerna mot varandra under förmiddagen i en två timmar lång kamp. Förödande för svenskarna som höll på att bli utplånade, innan man lyckades ta sig ut och retirera sydost om Lerbäckshög.

Nu ser jag att trupperna har fått kontakt med varandra och ställt upp för strid. På cykelstigar kan man härifrån ta sig till gravkullen  Rävs hög i Gunnesbo. Hur kan jag inte beskriva, jag cyklar kors och tvärs och letar efter högen. Till slut hittar jag den. Öster om gravkullen stod den sista striden. Svenskarn med ryggen mot kullen, danskarna öster om svenskarna. Det blev en katastrof  för de danske, det kunde ha varit tvärtom. Den svenska kungen lyckades med en del av manskapet bryta sig igenom och ansluta sig till den övriga hären utanför Lund.  För de kvarvarande blev läget akut. Danskarna pressade hårt och var nära ett avgörande när hären från Lund hann fram och föll danskarna i ryggen. Danskarna blev inneslutna och slaktade. Kullen är nu helt omgiven av bebyggelse. Står man uppe på den kan man i norr se byarna Vallkärra och Norra Nöbbelöv. Vallkärra brändes av flyende danskar.

Om man från Rävs hög cyklar rakt norrut kommer man till Nöbbelövs kyrkoväg. man fortsätter sedan till höger och över järnvägen. Då kommer man till Norra Nöbbelöv. Liksom på många andra platser var man på 1800-talet missnöjd med sin medeltidskyrka. Därför rev man den, och byggde omkring 1900 en ny kyrka. För några år sedan gjorde man en tillbyggnad. Man fann då den hitills enda funna massgraven med döda från slaget. Tjälen gjorde att man inte kunde begrava de döda förrän i slutet av januari, och då slängde man allt huller om buller i gropen. Även idag verkar det vara begravning, denna gång en mer normal. Jag ger mig diskret iväg, och cyklar ut på Kävlingevägen upp till Vallkärra. Byn som brändes av de danskar som lyckades fly från slutstriden vid Rävshög. På cykelvägen mot Stångby flyttar jag mig tillbaka i tiden några timmar, jag är på väg för att studera det danska lägret vid Skälshög.

För att komma dit cyklar man in i Stångby, under järnvägen och norrut på vägen till Örtofta. Strax efter vägen till Odarslöv är en traktorväg. Här står en oansenlig vägvisare: Slaget vid Lund. Den leder upp till Skälshög, platsen för det danska fältlägret. Platsen ligger högt, man har en vid utsikt över Kävlingeåns dalgång. Det var inget litet läger, 10000 personer plus hästar. I nordväst ser jag byn Håstad, för att få byggnadmaterial till lägret monterades byn ner. Bönderna knorrade säkert, de fick dessutom stå till tjänst med foder till hästarna. Ett inslag i krigföringen var att förhindra fienden från att skaffa foder till djuren. Räder gjordes för att bränna förråd som fienden kunde tänkas använda. I Skarhult öster om Eslöv brändes ekonomibyggnaderna. På gavlarna på de nuvarande ekonomibyggnaderna finns en symbol i form av ruter ess. Historien säger att någon vann slottet på kortspel och lät sätta upp ruter ess. Sant, vet ej. Den flyende danska södra flanken flydde tillbaka till lägret vid Skälshög. Utan någon större lycka försökte man försvara lägret mot sina förföljare, och man flydde vidare norrut mot Kävlingeån. Lägret intogs, de som inte lyckades fly fick ingen barmhärtig behandling.

Jag cyklar vidare längs den långa raden av pilarna, och kommer  fram till en grusväg. Till vänster kommer man till Svenstorps slott, mitt nästa mål. Jag väljer istället en omväg, och tar höger till Västra Odarslövs kyrka. En kyrka som är i dåligt skick och som på grund av dålig ekonomi hotas av rivning. Från kyrkan är det en härlig nedförsbacke mot Igelösa,  utan att trampa kommer jag upp i 47 km i timmen, farten har en viss tjusning. Efter min omväg närmar jag mig Svenstorp österifrån, och följer vägen runtom slottet till dess framsida. Svenstorp var den danske kungens högkvarter innan slaget, efter slaget tog den svenske kungen över sovkammaren. Symboliska handlingar är viktiga. Jag vänder om och cyklar tillbaka några hundra meter, där jag väljer en grusväg norrut förbi några slamdammar, över Kävlinegån och in i Örtofta. I Örtofta finns en av de få kvarvarande sockerfabrikerna. Under höst och vinter är det en ständig ström av bettransporter dit, men idag är det tyst och stilla.

En del av järnvägarna i Skåne byggdes för bettransporter. Transporterna går nu på vägarna, och järnvägarna har lagts ner. Jag gissar att järnvägen mellan Örtofta och Kävlinge var en sådan. Nuförtiden är banvallen omgjord till cykelbana, som jag hittar vid pågatåg stationen. Efter bron över bråån  kan jag skymta Benstorp norrut, svenske kungens högkvarter inför slaget. Själva lägret sträckte sig uppe på höjden i norr, förbi Lilla Harries kyrkam, och bort till Krutmöllan i väster. Kävlingeån försvinner ur min syn bakom en granskog. Det har nyligen regnat rejält, och på ett ställe får jag ge mig ut i terrrängen för att komma förbi på den översvämmade stigen. Nedanför Lilla Harries kyrka blir stigen asfalterad och lättare framkomlig. Strax innan Krutmöllan bryts den norra  sluttningen av Kävlinegåns dalgång av en smal sänka. Det var här de flyende danskarna tog sig över den frusna Kävlingeån. Sänkan underlättade flykten uppför sluttningen. De första lyckades ta sig över, men sedan brast isen och många drunknade. Svenskarna hade prickskytte på de som var kvar på isen. För en kort stund tycker jag mig fortfarande kunna känna doften av ruttnande lik. Sedan inser jag att det är stanken från Krutmöllans benmjölsfabrik. Det är ingen behaglig doft.

Jag cyklar vidare förbi en golfbana till Rinnebäck. Det var vid Rinnebäck som den svenska hären tidigt på morgonen tog sig över den frusna Kävlingeån. Det var ett stort företag med allt folk, hästar, vagnar, och kanoner. Underligt att de danske inte märkte något. Idag är det betydligt enklare ta sig över på en cykel- och gångbro. Vägen på andra sidan leder österut till Västra Hoby, en liten idyllisk by. Under förövningarna en månad tidigare blev den satt i brand av svensk beskjutning med glödgade kanonkular. Söder om byn finns ett långsmalt naturreservat, i norr bestående av öppna kulliga marker, i söder av en mosse. Området formades av istiden, då ett stort tillflöde till Kävlingeån flöt genom området. En liten bäck är det enda som återstår av tillflödet.

Någon kilometer efter Västra Hoby kommer man till en korsning. Jag tar till höger på vägen till Stångby kyrkby. Den svenska armen passerar en bit väster om byn på sin väg mot Lund. Det danska lägret vid Skälshög sträcker sig nästan ända hit. Västerut från kyrkbyn sträcker sig en lång pilevall. Historien berättar att en bonde, istället för att köpa sin fru ett pärlhalsband, lät plantera detta pärlband av träd. Sant, vet ej. Svenskarna hade brutit upp halv två på natten, men först när dagen grydde blev danskarna varse om vad som höll på att hända. Bägge armeerna tar kurs mot Lund. Jag kan se silhuetterna av de långa raderna av manskap, hästar, och vagnar, som rör sig i gryningsljuset vid horisonterna i öster och väster. På kvällen är hälften döda, stelfrusna ligger de på marken.  Från underjorden tycker jag mig höra de döendes skrik, jag ryser och cyklar hem i solnedgången.

en uppdatering.
17/4 2010: 'Västerut från Stångby kyrkby sträcker sig en lång pilevall. Historien berättar att en bonde, istället för att köpa sin fru ett pärlhalsband, lät plantera detta pärlband av träd. Sant, vet ej.' Står det i min beskrivning över cykelturen jag gjorde i spåren efter slaget vid Lund 1676. En man ringer och berättar att historien är nästan sann. Det är fel pilevall, det är pilevallen vid Skälshög som planterades i 50-års present 1972. 100 träd planterades. Det kallar jag en present. Det är en mycket vacker pilevall. Jag var där senast vid en promenad vid julen 2009. Jag tackar för upplysningen och ett trevligt samtal.

Litteratur
Wahlöö & Larsson: Slaget vid Lund, Ett mord och icke ett fältslag. Historiska media, ISBN 91-88930-38-6
Isacson: Skånska kriget 1675-1679. Historiska media, ISBN 91-88930-87-4

Lerbäckshög

MIOR
Mior
Mjörn
Vandringar
Skånebilder
Felisia
Travel
Garden
Football
Självporträtt

SKÅNE
Skånebilder
Central Skåne
Northwest Skåne
Northeast Skåne
Southwest Skåne
Southeast Skåne
Ancient monuments
Churches
Nearby
Skåneleden

HIKING
Hiking
Fjällflora
Abisko
Jotunheimen
Kungsleden
Marsfjällen
Samarian gorge
Sarek
Sylarna
Vindelfjällen
Zinal 1982
Wales 2008
Fjällen 2009