12 januari 2014
Parkerar vid Skryllegården. Går milspåret till
Trollskogen. Där har några vresbokar tappat grenar i
stormarna som varit. Går grusvägen norrut förbi
vresboken som står i Gryteskogsgårdens
trädgård. Den lär vara den grövsta vresboken,
2009 mättes omkretsen till 511 centimeter. Det är en
privat tomt så man får beundra den på
avstånd.
Jag fortsätter på vägen norrut mot Måryd.
Där vägen kröker är en rad av träd och
buskar som delar av fälten. På den norra sidan går
den sådda åkern för nära buskaget för att
man ska kunna gå där. På den södra sidan
är en bred gräs- och grussträng. Så jag traskar
ut på strängen, det är blött och gyttjigt. En
ormvråk lyfter och glider elegant ut över fältet.
Genom buskridån kan jag se fältet norrut, håller
utkik efter Mårydsboken. Efter en dryg kilometer är jag
i höjd med den. Tar mig igenom snåret, taggar och grenar
försöker hindra mig. Hittar en öppning. Taggar river
och sliter i mig. Mössan fastnar och slits av. Drar upp
kapuschongen som skydd. Efter någon minut har jag kämpat
mig igenom, och kan se bort mot boken som avtecknar sig mot den
molniga himlen. Den är verkligen ståtlig,
fin i sitt ensamma majestät. Fältet
är sått så jag kan inte gå bort till den.
Kämpar mig igenom
snåret och återvänder till grusvägen.
Där tar jag norrut, i korsningen vid Mårydsgården
går jag västerut till Boijsens dammar. Vid ett hus finns
flera vresbokar. I backen norr om Boijsens dammar är ett
bestånd med vresbokar, de flesta av paraplytypen.
Beståndet är strax väster om Romundspåret,
bara en kort sträcka upp i backen. Går Romundspåret
tillbaka till Skryllegården.
I den för dagen
välbesökta restaurangen är söndagens lunch
fläskkarré med bakad potatis och Café de Paris
smör. Det är fullt på parkeringen, nästa i
kön blir glad när jag kör iväg.
Karta