Mårydsboken
är en större solitär vresbok i ett fält i Måryd öster om Skrylle. Vresboken är en mutation av den vanliga boken.

12 januari 2014
Parkerar vid Skryllegården. Går milspåret till Trollskogen. Där har några vresbokar tappat grenar i stormarna som varit. Går grusvägen norrut förbi vresboken som står i Gryteskogsgårdens trädgård. Den lär vara den grövsta vresboken, 2009 mättes omkretsen till 511 centimeter. Det är en privat tomt så man får beundra den på avstånd.

Jag fortsätter på vägen norrut mot Måryd. Där vägen kröker är en rad av träd och buskar som delar av fälten. På den norra sidan går den sådda åkern för nära buskaget för att man ska kunna gå där. På den södra sidan är en bred gräs- och grussträng. Så jag traskar ut på strängen, det är blött och gyttjigt. En ormvråk lyfter och glider elegant ut över fältet. Genom buskridån kan jag se fältet norrut, håller utkik efter Mårydsboken. Efter en dryg kilometer är jag i höjd med den. Tar mig igenom snåret, taggar och grenar försöker hindra mig. Hittar en öppning. Taggar river och sliter i mig. Mössan fastnar och slits av. Drar upp kapuschongen som skydd. Efter någon minut har jag kämpat mig igenom, och kan se bort mot boken som avtecknar sig mot den molniga himlen. Den är verkligen ståtlig, fin i sitt ensamma majestät. Fältet är sått så jag kan inte gå bort till den. Kämpar mig igenom snåret och återvänder till grusvägen.

Där tar jag norrut, i korsningen vid Mårydsgården går jag västerut till Boijsens dammar. Vid ett hus finns flera vresbokar. I backen norr om Boijsens dammar är ett bestånd med vresbokar, de flesta av paraplytypen. Beståndet är strax väster om Romundspåret, bara en kort sträcka upp i backen. Går Romundspåret tillbaka till Skryllegården.

I den för dagen  välbesökta restaurangen är söndagens lunch fläskkarré med bakad potatis och Café de Paris smör. Det är fullt på parkeringen, nästa i kön blir glad när jag kör iväg.

Karta