Dalby hage
väster om Dalby med nationalparken Söderskog med skog och vårflora, Norreskog med fin bokskog, däremellan betesmarker.

27 mars 2016
En vårdag. En hel människor, parkeringen välbesatt. Går rundan runt söderskog. Vitsippor på väg att slå ut. Några nunneört likaså. Verkar inte bli lika prunkande som jag minns. Många fallna och döda träd. Gångar och broar görs vid. Rustas upp inför att nationalparken blir 100 år 2018.

En höstpromenad genom Söderskog, över hagen, och genom Norreskog.
30 oktober 2010: "Varning för halka" står det. De blöta höstlövsdekorerade spångarna kan vara hala. Man har grusat. Fallna träd ligger över bäck. Höstlöven börjar lägga sig till rätta på marken. Går stigen genom söderskogen, och sedan över en gångrist ut på hagen norr om nationalparken. Hagen är som en gräsmatta. I en hage intill betar hästar. Korsar hagen fram till Norreskog. Kliver över en stätta till en gata som delar skogen. Blött och knöligt, kommer fram till en skogsväg. En gångrist tar mig in en bokskog. Detta är platsen där jag dricker mitt kaffe. Korsar sedan gatan västerut, här är en mer risig skog. Ett rastbord har nog inte använts på länge. Går stigen till västra delen, där en gångrist tar mig ut under ekar till betesmarken. Det är en hel del som är ute och rör på sig. En bäck korsar betesmarken. Hoppar på stenar över den. Strosar tillbaka genom söderskogen. Tittar till bäcken som rinner genom skogen, höstlöven inramar den. Går den handikappanpassade slingen till parkeringen. Hoppsan! Jag slår nästan en rova. Halkvarningen är befogad.

Vårblommor i Dalby söderskog
17/4 2010:
Lyssnar på naturmorgon i P1. Fältreportern är på Kungsmarken utanför Lund. Vitsipporna på gång rapporterar hon. På eftermiddagen kör jag till Dalby söderskog öster om Lund. En av Skånes tre nationalparker. En rätt risig park, med många fallna träd, men vårblomningen brukar vara njutbar. På parkeringen står 5-6 bilar. Söderut är utsikt mot den skånska jordbrukslandskapet. Vitsipporna är på gång, liksom gulsippan. Kryper ner för att ta en bild på en blomma. Förbipasserande undrar vad det är för blomma. Skånsk nunneört. Finns vita och röda. Tar en bild på något jag inte känner igen. En kvinna frågar vad det är. Tyvärr, vet inte, måste slå upp det hemma. Ett äldre par med rullator går förbi, 'en härlig tid' hälsar de. Just här är rundan spångad med rastplatser. Fortsätter på stig, förbi 'långa gatan', och runt hela parken tillbaka till parkeringen. Hemma söker jag efter vad det är för blomma jag fotograferat. Drar slutsatsen att det är Gullpudra.

23/5 2009: I morgon är det nationalparkernas dag, jag kör till min närmaste nationalpark: Dalby söderskog, som ligger strax väster om Dalby. Det är inte den äldsta, den bildades 1918, och rätt liten, 36 hektar.De första bildades för 100 år sedan, 1909. Vid mitt senaste besök, i vintras, var det inget liv i skogen. Nu har grönskan tagit överhanden, markblomningen är över, fågelsången strömmar mot mig. Döda träd står och ligger överallt, naturen ska ha sin gång. Bra för insekterna. Jag följer stigen runtom i utkanten av skogen, med några stiglösa avstickare in i grönskan. Går över den porlande bäcken. Knotiga träd kantar stigen. Jag går ut på hästhagen norr om skogen, ett naturreservat, med eldningsförbud. Sätter mig på en kubb vid en brottsplats och ser ut över hagen. Går in i skuggan under lövträden igen. Den senfärdiga asken är på väg ut. Stigen tar mig tillbaka till parkeringen. Ett sällskap håller på med att byta om till festkläder. Det är inte för att fira nationalparken, de kör iväg till någon annan festlighet.

20/12 2008: Jag kör till Dalby söderskog för att leta upp jordvallen som går runt området. Jordvallen kan möjligen vara en rest av en fornborg. Den är utmärkt på informationskartan som är vid parkeringen. Jag går på den spångade handikappanpassade stigen fram till den norra sidan av skogen. Stormar har gått hårt åt skogen, och lagt träd ligger. Det ser risigt ut. Hälsar, hälsar, hälsar inte, hälsar inte, hälsar inte, hälsar 3-3. Jag noterar vilka av dem jag möter som hälsar. Jag lämnar stigen för att gå ut till gränsen mot hagmarken norr om skogen, där jordvallen går utmed gärdet. Den är rätt obetydlig, ca en meter hög och övervuxen. Jag följder den västerut. Efter ett tag passeras en bäck i en sänka. Det är oländigt och blött. En stig löper diagonalt tillbaka mot parkeringen. Den går utmed vallen som här syns tydligare. Det börjar blåsa kraftigt. Träden knakar, grenar ramlar ner. Det är mycket löst som hänger i träden.  Dags att ge sig av. Jag  avslutar med kaffe och äppelkaka på Skryllegårdens restaurang.

Karta