21 september 2013: Nike - HIF 4-0
Grannens katt möter mig när jag öppnar dörren. "Vart ska du?" undrar hon, nyfiken som vanligt. "På fotboll" svarar jag. "Jaså HIF nu igen, lycka till" tecknar hon med svansen. Det är vägarbete i Lomma, så vi kommer som vanligt fel, men hittar till slut till idrottsplatsen. Dessutom måste vi fråga var ingången är. Senast vi var här förlorade IFK Hässleholm med 1-5 i en avgörande kvalmatch mot Nike. Hoppas på Hässleholmsrevansch idag. Då spelade man på konstgräsplanen och inte på huvudplanen med läktare vid planen. Usch då, det är ju konstgräs på huvudplanen också. Det är en annan sport på konstgräs än på naturgräs.

Vi tar plats på östra läktaren. Lagen hälsar på varandra och publiken. Usch nära mål för Nike. Som vanligt är HIFs försvar lite darrigt. Va! Blåser han straff för det? Såg inte så ut härifrån, men jag sitter långt bort. Säkert slagen straff och 1-0 till Nike. Domaren har det svårt, lite irriterad stämning. För många gula kort till HIF. Hur kunde han missa? Så nära 1-1. Istället 2-0 till Nike. Det har varit vackert väder, nu hopar sig molnen. Jag gömmer mig i grönskan bakom läktaren. HIFs färg, kanske det hjälper. Paus.

Vi besiktigar konstgräset, känns inte bra. Även jag missar öppet mål. Ingen känsla kvar. Äter en halvljummen Melle. Inte mycket som är bra. Allra minst HIF.

Andra halvlek är den första lik. Nike sätter allt, HIF inget. Slarv på mittfältet och 3-0. HIF deppar. HIFare fri med målvakten, skjuter rakt på honom. Nu då, nä inte det heller. Dålig markering och det blir 4-0. Tråkigt med alla dessa avsparkar. Skott! Tröstmål, nä målvakten räddar. Nu!? Räddning på mållinjen. Supportrarna droppar besvikna av. Slutsignal. Vi kör iväg, jag blir avsläppt vid biblioteket. Jag har planerat äta på restaurang Fiskmåsen vid biblioteket. Men den är stängd, trots att det stod på hemsidan att den skulle vara öppen ikväll till 18.30. Klockan är nu 17.00. Jag tar bussen hem. Ljummen korv, förlust, och ingen mat. Uselt.

"Hur gick det?" frågar grannens katt när jag kommer hem. "Förlust igen". "Tråkigt, går nog bättre i nästa match" tröstar hon. Hon snor uppmuntrande runt mina ben. Humöret stiger genast. Vad vore livet utan katter? Tommare.

Karta