7 april 2012: Kungskällan
Ställer bilen utanför Gudmuntorps kyrka. Vid kyrkan är en skylt "Kungskällan" som pekar ner i den breda Pinedalen. Jag följer beträdan nere i dalgången, och upp på den andra sidan. Kommer upp till en smal väg som leder ner till ett hus. Halvvägs ner utmed vägen ligger Kungskällan.

Källan, som har fått sitt namn av att kung Karl XIV har släckt sin törst här, ligger med utsikt mot dalgången. Enligt legenden ska även Gustav III ha varit här. Ramslökens blad omger källans stensatta kanter. Vitsipporna håller på att slå ut. Källvattnet rinner ut genom en betongränna. Kanske man kan dricka det idag också, men jag vågar inte chansa. En stengång leder fram till till rännilen. På kanten ligger en minnessten, något svår att läsa. Kan klart se ordet "DIKTAT",  hela kanske är:

Kanske. I varje fall var diktaren Esaias Tegnér här 1819.

Kommer ihåg att när jag gick Skåneleden här 1998 hördes skott från en skjutbana. Går utmed östra dalsidan, kommer fram till en litet skjul. Ett anslag från 2004 säger mig att det är en älgskjutbana. Vid skjutvallen är räls för att dra ett rörligt föremål. Återvänder över beträdan, stärker mig med ett påron.

21 december 2008: Skattgömman
Parkerar vid Gudmuntorps kyrka. Följer sedan Skåneleden ner i Pinedalen. Pinedalen är en bred dalgång med skogsklädda sluttningar söder om Ringsjön. Dalbotten är till största delen betesmark. Jag ska försöka hitta minnesstenen som enligt skåneledskartan ska finnas där leden korsar dalgången. Den ska vara rund och ligga i utkanten av en gles och kuperad skog. En ekorre springer upp i ett träd. Jag går runt trädet för att få en bild på den, men den gömmer sig hela tiden bakom stammen. Vi håller på med vår lek ett tag tills jag tröttnar och ger upp. När jag nästan är framme vid Lunnarna utan att ha sett någon sten vänder jag. Där leden korsar dalen går jag länge runt och letar i skogsbrynen, sluttningarna, och även ute på den öppna dalbottnen. Inget. Jag går en sista vända på östsluttningen, där skogen är gles och kuperad. Går upp på krönet. Hm, i en hage norrut och mot en granplantering är en stor sten. Jag har redan gått förbi den på leden två gånger utan att reflektera över den. Kanske. Sista försöket. En stor orange ledmarkering är målad på stenen, 'Jönstorps Bronsfynd 1972' är det ingraverat på den. Äntligen. Här fann man fynd från bronsåldern när man skulle röja för betesmark. Jag undrar vart fynden tagit vägen? Jag gick här för tio år sedan och då lade jag heller inte märke till stenen. Jag äter min lunch sittandes i den glesa och kuperade skogen innan jag tar mig hem. Vid Löberöds slott blir jag vansinnesomkörd av två bilar i hög fart. I Flyinge lägger sig en bil i baken på mig. Jag gör ett extra varv i rondellen för att slippa. Måste man ha så bråttom?

Skåneleden passerar genom Pinedalen.

Karta